Paradoxen fångar den situation i vilken armén befinner sig. Förbanden tillförs ny materiel men samtidigt lider man fortfarande av de senaste 20 årens nedskärningar.
För situationen går tillbaka till försvarsbeslutet 2004 som i praktiken innebar att Sveriges nationella försvar lades ned. Nedläggningarna skedde med anmärkningsvärd liten hänsyn till att framtiden skulle kunna medföra nya hotbilder.
År 2009 återinförde visserligen alliansregeringen vad som då kallades "det nationella perspektivet" i det årets försvarsbeslut. Men det medföljde inte av några ökade budgetramar. Arméns förråd fortsatte därför att gröpas ur. Inte minst på grund av behoven från de många utlandsmissionerna som måste prioriteras. En del ny materiel tillkom men hålen växte.
När arméinspektören Anders Brännström intervjuades år 2018 liknade han armén vid ett hockeylag ”där några spelare saknar skyddsutrustning och klubbdräkt medan andra inte har någon hockeyklubba” (DN 14/1 2018).
Samma bild framkom under Aurora 23. Man talar nu om hål i arméns ”bottenplatta” (SvD 30/4). Samtidigt som det finns moderna vapensystem råder det ofta brist på personlig materiel som kängor och kompasser.
Klart är att skattebetalarna bör förbereda sig på att återupprustningen kommer att kosta mer pengar än vad som hittills varit på bordet i de politiska förhandlingarna. Det nuvarande målet är ju att armén ska växa med motsvarande fyra brigader fram till 2030.
Vad man bör minnas är också att det senaste försvarsbeslutet fattades före Rysslands överfall på Ukraina. Kostnaderna för krigsmateriel rusade samtidigt som den ekonomiska situationen försämrades. Dessutom har Sverige likt många andra länder skickat mycket materiel till ukrainarnas hjälp. En kär uppoffring men som ändå påverkar den egna uppbyggnaden.
På armésidan handlar bristerna inte bara om saker som regnkläder och kängor. Till år 2030 kommer stridsfordonsparken att behöva uppgraderas och det kommer att behövas nytt luftvärn till manöverförbanden. Man kan även notera att några av de förmågor som anses avgörande i Ukraina fortfarande saknas i den svenska verktygslådan som långskjutande artilleri, fjärrstridsmedel och kvalificerade drönare.
Kostnaderna att modernisera armén hade förstås varit stora oavsett men bristen på politisk framsyn har gjort dem större. Försvaret liknas ibland vid en hemförsäkring. I sådana fall betalar vi nu påminnelseavgifterna för de senaste 20 åren.