Detta görs inte genom att slira på sanningen. Men ändå är det exakt vad kommunen har gjort, gång på gång. Vem kan nu lita på att det fungerar som det ska på socialförvaltningen i Gällivare?
Trots att Mikael skulle få hembesök av kommunen fyra dagar i veckan så dröjde det nästan en vecka innan man hittade honom död. Enligt kommunens första utredning, daterad en och en halv timme innan polisen hittade honom, hade kommunen inte gjort något fel. Det går naturligtvis inte ihop.
I själva verket hade Mikaels journal ändrats tre månader senare i samband med att utredningen begärdes ut av media. Mycket talar för att det är en efterhandskonstruktion för att skydda verksamhetens anseende, vilket den andra utredning som tillsattes efteråt också pekar på.
Fallet har nu anmälts till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, efter att kommunen kommit fram till att det har förekommit allvarligt missförhållande. Rimligen skulle det ha skett på en gång. Men på grund av den efterhandskonstruerade utredningen har det nu i stället gått flera månader.
Frågan är om det alls hade uppdagats om fallet inte hade blivit uppmärksammat i media. Det är inte säkert. Det är särskilt allvarligt när de som är satta att hjälpa människor inte förefaller ha förmågan och integriteten att hantera sina egna tillkortakommanden på ett vettigt sätt.
Det hela blir inte bättre av att socialchefen skrev till SVT Norrbotten att hon i samråd med personalavdelningen tog beslut om att säga upp den berörda medarbetaren från sin tjänst. Av allt att döma handlar det dock inte om en uppsägning, utan om en omplacering till en annan tjänst inom förvaltningen. Att ge sken av att man sagt upp någon trots att det handlar om en omplacering är definitivt att slira på sanningen. Det hade varit bättre att skriva som det var. Nu i efterhand vill socialchefen inte ens kommentera sin tidigare kommentar.
Till Kuriren säger socialchefen att kommunen måste arbeta med sina rutiner, dokumentationer och sin kommunikation. Det framstår som en underdrift. Kommunens utredning visar att man inte ens säkert kan svara på när Mikael besöktes i sitt hem senast.
Den största tragiken är att en människa har hamnat i kläm och inte fått den hjälp som den skulle ha fått. Det hela blir inte bättre av att socialtjänsten inte verkar ha förmågan att hantera sina brister utan att det ska uppmärksammas av media först. Det är inte särskilt förtroendeingivande för en funktion som ska värna, hjälpa och stötta människor.