Det är ingen nyhet att regeringen inte ville tillsätta en kommission för att granska krishanteringen förrän så lång tid som möjligt har förflutit sedan händelserna inträffade. Inte förrän strax innan oppositionen skulle lägga fram sitt krav i konstitutionsutskottet föll Socialdemokraterna och Miljöpartiet till föga.
Där hade historien kunnat vara över. Så är nu inte fallet. I samtal med de andra partiledarna har regeringen presenterat ett förslag på direktiv för en granskningskommission. Förslaget är i flera avseenden direkt hårresande.
Till att börja med vill regeringen att kommissionen ska presentera sina slutresultat i november 2022, det vill säga två månader efter nästa val. Vissa delar kan presenteras tidigare, men det som rör regeringen och centrala myndigheter får tydligen under inga omständigheter komma ut i sådan tid att väljarna hinner dels sätta sig in i det, dels ta ställning till det i god tid före valet.
Skulle regeringen välja att faktiskt göra på det viset är det ett rejält demokratiskt problem. Det borde vara självklart att väljarna ges möjlighet att värdera mandatperiodens dominerande skeende utifrån en objektiv genomgång och analys.
Att nära nog allt och alla ska granskas är i grunden bra. Direktiven gällande kommuners och regioners krishantering ska även vara väldigt utförliga och välskrivna enligt Moderaterna som har gjort innehållet i grova drag känt. Däremot är direktiven desto otydligare när det gäller granskningen av regering och myndigheter, själva navet för krishanteringen.
För att göra allting värre ändå föreslår regeringen att kommissionens medlemmar ska ha partipolitisk anknytning. Det vore förödande. Politiker ska i regel inte granska politiker. Hur oklanderliga människor det än må röra sig om är ett hårt tryck från partierna inte så mycket en risk som en säkerhet. Kommissionens arbete måste vara självständigt. För att det ska vara möjligt behöver kommissionen bestå av människor som har stark integritet och stor ämneskunskap men som saknar partipolitiska kopplingar.
I sin helhet tecknar förslagen en tydlig bild. Regeringen vill inte bli granskad och ska den bli det ska det göras av politiker så att resultaten kan ifrågasättas och även då är det bäst om det hela meddelas väljarna efter nästa val. Frågan behöver faktiskt ställas: om krishanteringen nu har varit så framgångsrik och professionell som brukar hävdas från S och MP – varför måste då kommissionen se ut på detta vis?