Uttalandet från biskop Åsa Nyström och ärkebiskop Antje Jackelén gjordes i ett öppet brev riktat till statsminister Magdalena Andersson (S), näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S), kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) och miljöminister Annika Strandhäll (S).
Skribenterna menar bland annat att gruvan inte behövs eftersom den bara ska bryta järnmalm som ju inte är så viktigt. De menar vidare att UNESCO påtalat att världsarvet Laponia hotas vilket är en rätt sträng tolkning av vad organisationen faktiskt kom fram till. Biskoparna kommer senare fram till att gruvan inte skulle vara andligt hållbar.
De frågar sig var samerna ska ta vägen om traditionellt samiskt liv inte ens är möjligt i Jokkmokk. Att gruvan skulle omöjliggöra traditionellt samiskt liv i Jokkmokk är dock en utsaga som bör tas med en nypa salt. Kommer det att kräva en viss oönskad anpassning? Garanterat. Men att det skulle innebära slutet för renskötseln i Jokkmokk verkar vara en överdrift.
Det avgörande är dock inte att biskoparna av allt att döma har gjort felaktiga bedömningar i sak. Det kan hända även den bästa. Den stora frågan är varför de har en uppfattning om saken alls.
Låt vara att Svenska kyrkan bara nyligen har erkänt sin delaktighet i de övergrepp och kränkningar som har begåtts mot samerna historiskt. Kanske känner man i samband med detta en särskild längtan att kompensera för det tidigare beteendet. Det vore mänskligt och begripligt, men ändå ingenting som ska ageras på.
Det är inte Svenska kyrkans uppgift att uttala sig i partipolitiska frågor. Eller avser biskoparna också komma med inspel på vad den anser vara andligt acceptabelt på energiförsörjningssidan också? Säger Jesus ja till kärnkraft? Vindkraft? Har den helige ande något att säga angående lantbruket? Vi kan väl alla vara överens om att nattvarden låter påskina att köttkonsumtion är andligt hållbart?
Problemet med Nyströms och Jackeléns uttalande är att det skapar onödig splittring i en organisation som är viktig för väldigt många men där många redan känner sig alltmer marginaliserade. Ska det verkligen krävas partibok för att få bryta andligt bröd i den svenskkyrkliga gemenskapen?
Svenska kyrkan behöver överbrygga dessa klyftor snarare än att vidga dem ytterligare. Tyvärr verkar vägen mot ökat sönderfall alltför lockande.