Granskningen Kampen om barnen som har kunnat läsas i Kuriren har beskrivit en milt uttryckt märklig situation. Plötsligt har Gällivare kommun börjat omhänderta barn i aldrig tidigare skådade antal.
Att omhänderta barn är en ingripande åtgärd och ska inte göras lättvindigt. Samtidigt ska det förstås inte underlåtas om barnet i fråga faktiskt far illa hemma hos sin familj. Men det är en förhållandevis ovanlig åtgärd.
Trots detta omhändertogs över 20 barn omedelbart i Gällivare kommun förra året och placerades i familjehem. Detta i en kommun som har drygt 17 000 invånare.
Agerandet, som av granskningen förefaller omotiverat ur perspektivet att det är barnets bästa som ska vara vägledande, driver också upp kostnaderna i kommunen. I fjol gick socialnämnden Gällivare back med 35,7 miljoner kronor, vilket enligt nämndens ordförande Johannes Sundelin (S) motsvarar ungefär hur mycket kostnaderna för LVU har dragit iväg utöver budget.
Nämnden följer tydligen inte heller kommunens riktlinjer för fakturahantering. Ingen stämmer av att fakturorna från exempelvis familjehem och hvb-hem är korrekta och att kommunen får vad man har beställt. Något som tydligen har varit fallet sedan 2013. Ändå anser Sundelin att han har tagit sitt ansvar som ordförande genom att när detta faktum har blivit känt i media sagt att det är oacceptabelt.
Än märkligare blir det dock när Sundelin talar om att det är viktigt att tänka på att Gällivare trots allt har legat under den genomsnittliga kommunala kostnaden i riket för LVU under de senaste 23 åren. Han menar även att man nu har tvingats ta igen en del fall. Men det är inte så detta fungerar.
Du kan inte omhänderta ett barn eller ungdom för att denne for illa tidigare. Det kanske inte är avsikten men Sundelin erkänner även att kommunens LVU-arbete inte har fungerat under vad som uppenbart är många år. Mycket tyder också på att det fortfarande inte fungerar. Om man tidigare inte omhändertog trots att det fanns skäl till det ser det onekligen ut som att man nu gör tvärtom. Båda utfallen innebär allvarliga svek mot de inblandade barnen.
Att kommunen inte haft koll på ekonomin är graverande, men det är inget i jämförelse med omhändertagandena. Det är oerhört viktigt att den här typen av ärenden avgörs så korrekt som möjligt. Något som behöver göras betydligt mer sannolikt.