Frågetecknen kring de enorma projekt som inletts i den gröna nyindustrialiseringens spår har varit påtagliga från början. Det har aldrig varit något fel på retoriken, varken från företagen själva eller från politikerna. Då har det nästan handlat om att tälja guld med smörkniv och den som har ifrågasatt projekten har ofta utmålats som fientligt inställd mot norra Sverige. Också det borde förstås ha varit en stor varningsklocka.
Alla dessa projekt har extremt ambitiösa tidslinjer. Produktionen ska helst vara uppe och igång i övermorgon, men man accepterar att det tar ett par år rent fysiskt att få nya fabriker på plats. Sedan tillkommer förstås problem som att elförsörjningen sällan finns tryggad, och det behövs som bekant en hel del av den varan eftersom vi talar i praktiken om de mest elintensiva industrier vi någonsin har sett.
Därtill saknas den fysiska infrastrukturen. Det finns inga bostäder för de nya högkvalificerade arbetarna att bo i – eller de andra heller för den delen. Det finns inga vägar som de kan köra till jobbet på och inget avlopp de spola ner sin, tja, i. Inte minst Boden visar hur mycket en kommun kan behöva anstränga sig för att vara ett enda företag till lags. Detaljplaner klubbas i rekordfart. Mark ordnas fram. Investeringar möjliggörs i en aldrig tidigare skådad hastighet. Och det är kommunen som står för risken.
Och för den delen en hel del andra offentliga instanser. Ett par exempel på detta är Trafikverket och Svenska kraftnät. Sedan är förstås alla skattebetalare med och delar på riskerna. I slutet av förra året stod det klart att Northvolt fick låna 51 miljarder kronor till utveckling av sin batterifabrik i Skellefteå. Ett lån som till största del garanteras av Riksgälden genom gröna kreditgarantier.
Northvolt har i sig också betraktats som en sorts garant för att hela den gröna industriboomen faktiskt går att genomföra. Något att peka på för alla tvivlare. Titta då, Northvolt är på riktigt. De producerar faktiskt batterier. De är bara lite längre fram i processen än vad vi är här.
Mycket pekar dock på att den gröna nyindustrialiseringen behöver en ny galjonsfigur snart. Det svajar betänkligt kring batteriproducenten i Skellefteå. 2022 gjorde Northvolt en förlust på tre miljarder kronor. Peanuts i dessa sammanhang kan tyckas, men det är trots allt ganska stora summor. I tisdags presenterades siffrorna för 2023 och dessa får 2022 att se ut som ett drömår. I fjol gjorde Northvolt en förlust på hela 12,5 miljarder kronor, alltså mer än en miljard i månaden.
Själva batteriförsäljningen uppgick till i sammanhanget mycket blygsamma 968 miljoner kronor. Faktiskt en minskning sedan 2022 då försäljningen uppgick till 1 020 miljoner kronor. Northvolt förlorar alltså mer per månad än vad man säljer batterier för på ett helt år.
Bakom allt detta finns också de mystiska dödsfallen, leveransproblemen och inte minst det ändå rätt dåliga tecknet i form av att bolaget har lagt ned planerna på en fabrik i Borlänge. Dessutom påpekade tidningen Affärsvärlden så snart Northvolt släppte sin rapport att företaget faktiskt inte inkluderar en riktig revisionsberättelse. Detta är allvarligt eftersom bolaget har anläggningstillgångar till ett bokfört värde av 5,7 miljarder dollar – en värdering som helt hänger på att man kan få lönsamhet i verksamheten. Annars tappar det mesta av det sitt värde. Vad revisorn tror om detta framgår alltså inte av Northvolts bestyrkanderapport. Det är inte ett styrketecken.
Företagsekonomen Christian Sandström varnade nyligen, även det i Affärsvärlden, för en rapport från BloombergNEF som visar att de omfattande satsningarna på batterifabriker gör att det redan i slutet av 2025 kommer att finnas produktionskapacitet motsvarande fem gånger det faktiska behovet.
Motsvarande problem finns i alla de branscher som gör jättesatsningar i norra Sverige. Det är ett av skälen till deras orealistiska tidslinjer. Alla dessa invändningar viftas dock ständigt bort. Man måste se optimistiskt på det hela. Och det kan man väl kosta på sig när det är skattepengar som garanterar ens utveckling. Riskkapitalism är ju tänkt att handla om att man riskerar sina egna pengar, inte någon annans.
Det mesta tyder nu på att Northvolts tid som den gröna omställningens flaggskepp är över. Förhoppningsvis leder till att fler och tuffare frågor ställs innan någon annan kommun satsar allt nästa gång någon vill jättesatsa andras pengar just där.