Det är vanligt inom rörelsen för gröna städer att se bilen som hotet mot en vacker, levande stadskärna. Tack och lov är det fel.
Det är lätt att känna igen sig i den bild som Isitt målar upp av biltrafikens historiska framfart. Samhällen som delas när motorleder dras tvärs igenom. Rader av parkerade bilar längs gatorna som tränger undan såväl växtlighet som trottoarer. Hela kvarter av trevliga bostäder och butiker som rivs för att ge plats åt parkeringshus. Allt gjort i effektiviseringens, modernismens och tillväxtens namn. Nidbilden är inte helt osann. Betongväldet som breddes ut, främst av Socialdemokraterna, under 60- och 70-talen skapade ogästvänliga miljöer. Men var det verkligen bilens fel?
I sitt sommarprat (3/8) talar Isitt om precis samma problem inom stadsplanering och arkitektur, men helt utan att nämna vare sig trafikpolitik eller bilar. I stället var det den underliggande modernistiska ideologin som förstörde svenska samhällen. Oavsett om den implementerades i arkitekturen eller trafikplaneringen. På samma sätt som det inte var fel att vilja bygga en miljon moderna bostäder, var det inte fel att vilja göra det enkelt för biltrafik i stadskärnan. Felet låg i genomförandet. Det är en hoppingivande slutsats.
Många torg kan byggas om till parker med trevliga uteserveringar. Trottoarer kan breddas och där planteras buskar och träd. Cykelbanor kan byggas till bilvägarna och centrala handelsgator kan stängas för biltrafik. Så länge som stadskärnan fortfarande är tillgänglig för bilar som helhet, genom exempelvis öppna infartsleder och underjordiska parkeringshus.
De invånare som bor inom gång- och cykelavstånd från centrum är för få, och har generellt sett för låg köpkraft, för att ensamma hålla igång centrumhandeln. Som en rapport från Svensk Handel tidigare i år konstaterar (23/1) är det fortfarande vanligast att handla med bil. Och de som gör det kommer välja det enklaste alternativet, vilket vanligen blir externa handelsplatser.
Blomstrande handel är grunden för en levande stadskärna. Det leder till fler jobb, mer rörelse under dygnets alla timmar som skapar trygghet, och spiller över på annan näringsverksamhet i centrum. Utan den finns inte resurserna för underhåll, ombyggnad eller nya grönområden. Tvärtemot nidbilden kan bilen alltså göra staden levande, vacker och grön.