Ägnar sig regeringen åt att lova runt men hålla tunt? Det är svårt att inte få det intrycket när den tidigare oppositionen nu ska förverkliga sin politik. Hittills har det mest orsakat besvikelse.
Till och med Moderaterna i Skåne är på krigsstigen mot den egna regeringen. Elprisområde 4 får ett stöd 79 öre per kilowattimme utifrån förbrukningen under oktober 2021 till september 2022. Kritiken mot den retroaktiva utformningen har varit omfattande men är faktiskt missvisande. Tanken är ett stöd som kan utbetalas inför vintern men som ändå bygger på vilken åtgång man har. Att man lovade ett elpristak men inte levererar det är så ett betydligt större problem.
Likadant är det med det faktum att elprisområde 1 och 2 blir helt utan stöd. Alla är väl medvetna om att priserna inte lär sticka iväg lika högt här, men ett helt uteblivet stöd signalerar att kostnadsökningarna här inte betyder något. Varför skulle folk med rörliga avtal här uppe ha det lättare än skåningar med bundna elavtal?
Sänkningen av drivmedelspriserna har också blivit en black om foten. Partiernas bud inför valet har varierat, högst låg SD som ville sänka med 10 kronor per liter. Det var förstås ett oseriöst bud redan i våras, men alla partier lovade mer än den krona per liter regeringen ska leverera över tre år.
Det bistra ekonomiska läget var inte okänt för partierna inför valet. Det duger inte att komma dragandes med som ursäkt. Intrycket blir onekligen att man medvetet har lovat mer än vad man kan hålla. Och farhågorna att bristen på ministrar från norra Sverige skulle leda till en politik ser ut att besannas.
Om regeringen är villig att rikta stöd till olika landsändar finns all anledning att fundera över ett särskilt drivmedelsstöd till de mer vidsträckta delarna av landet. Bilen är nödvändig här och avstånden avsevärda. Priserna slår orättvist hårt här uppe.
De striktare reglerna för arbetskraftsinvandring riskerar dessutom att slå emot nyindustrialiseringen. De måste kombineras med bättre incitament och skärpta krav för arbetslösa, men det verkar inte vara lika prioriterat.
Mandatperioden har bara börjat och regeringen har gott om tid att bevisa sig, för norra såväl som södra Sverige. De stora profilreformerna av exempelvis migrations- och rättspolitiken är också viktiga för hela landet. Men det går inte att förneka att det med fog är ont om människor här uppe som är imponerade över hur de fyra åren har inletts.