BC Luleå lät Jonas Jerebko lämna över matchbollen till domaren när laget tog emot Norrköping i måndags. Det var inte bara ett skandalöst och skadligt beslut utan också ett helt onödigt sådant.
Jerebkos beslut att skriva på för CSKA Moskva efter att Ryssland hade inlett invasionen av Ukraina är ett tydligt kvitto på ett moraliskt vakuum. Alla kan förstå att en basketspelare vill spela så mycket som möjligt och på en så hög nivå som möjligt. Inga problem. Men om man inte klarar av att se varför det är en dålig idé att skriva på för en rysk klubb när alla ifrån de minsta till de största företagen lämnade Ryssland i protest och idrottsstjärnor också gjorde detsamma i drivor – ja, då finns inget att säga längre.
Jerebko valde att låta sig användas som ett propagandavapen för den ryska staten. Det är aldrig begåvat. Men att göra det när Ryssland gör allt i sin makt för att utplåna ett helt land och dess befolkning är oförlåtligt.
Att basketförbundet valde att stänga av honom från landslagsspel var helt rätt och förmodligen ett väldigt enkelt beslut. Det fanns helt inget annat alternativ om man ville kunna fortsätta att se sig själv i spegeln.
BC Luleås klubbdirektör Lars Mosesson valde dock att inte kritisera Jerebkos agerande eller ens kommentera om han var intressant för BC Luleå framöver. I måndags fick vi ändå ett svar på de frågorna. Jerebkos närvaro var inte planerad men Mosesson valde tydligen, enligt klubbens egna uppgifter, på studs att ge honom denna ära och hyllning.
Därmed kan vi tämligen säkert utgå från att Mosesson, som i måndags haft gott och väl åtta månader på sig att fundera på saken, inte kommit fram till att Jerebkos agerande var klandervärt samt att han sannolikt vore intressant för klubben om situationen skulle uppstå. Det senare får väl betraktas som rätt spekulativt, det finns inga stora anledningar att tro att Jerebko skulle vara på väg tillbaka till Sverige och än mindre Luleå.
Men det stora är att Mosesson trots ytterligare åtta månader av ryska krigsbrott i Ukraina inte har kunnat sluta sig till att Jerebkos beslut att sälja sig till den ryska regimen var som minst fel. Hade han gjort det skulle han inte ha låtit honom överlämna bollen. Så enkelt är det. Det var inte ett ögonblicksbeslut utan något som han har haft i bakhuvudet i över åtta månader. Därför förefaller den ånger han uttryckt efteråt handla mer om att klubben har kritiserats än stödet man har visat Jerebko.