År 2035 kommer svensk arbetsmarknad att sakna nära 300 000 personer med yrkesutbildning. Oroväckande nog är bristerna som störst inom industrin och vården. Både de som ska skapa resurserna till välfärden och de som ska utföra välfärden kommer alltså att saknas. Detta är det bistra budskapet i en rapport från Svenskt Näringsliv om gymnasieskolans yrkesutbildningar.
Om bristen någorlunda ska kunna undvikas måste mer än dubbelt så många ungdomar som i dag välja yrkesförberedande program på gymnasiet. Andelen gymnasieelever som går yrkeslinjer har dock minskat från 45 till 30 procent de senaste tio åren.
Hur ska vi då göra för att få fler ungdomar att välja yrkesutbildningar?
En början är att kommunerna bygger ut antalet utbildningsplatser på yrkesprogrammen. Det kan låta märkligt att öka platserna där det inte är någon efterfrågan, men elevernas val styrs också efter utbudet. Tillgången är skevt fördelad över ytan. Många av yrkesprogrammet saknas i stora geografiska områden. Här behövs bättre samverkan mellan kommuner för att se till att utbildningarna finns tillgängliga i hela Sverige.
En annan faktor är att förbättra både möjligheten för yrkeselever att läsa in högskolebehörighet och att inte göra det. En del elever väljer bort yrkesprogrammen därför att de inte ger tillräcklig valfrihet, andra därför att de tycker att det teoretiska inslaget är för stort. Här har politiken ändrat fram och tillbaka, och just nu verkar valmöjligheten i praktiken inte fungera på många skolor.
Sedan faller också ett ansvar på grundskolan. Den måste fokusera mer på att höja lägstanivån hos de elever som har svårast för studier. I dag går runt 20 procent av eleverna på gymnasiet på olika introduktionsprogram för dem som inte fått godkända betyg i nian. Sannolikt kunde flera av dessa lockats till yrkesutbildningar i stället, om de bara fått godkänt i grundskolan.
Till sist måste vi allesammans utmana normen om att just akademiska studier är det högsta goda. Till exempel borde politikerna sluta tala som om det fanns massa ”enkla jobb” inom vården, på byggena eller inom industrin.
I stället borde de arbeta för att sprida kunskapen om att här finns stora möjligheter för unga människor att snabbt få bra lön, roliga jobb och goda chanser att vidareutvecklas. Dessutom utan att behöva ta dyra lån för att läsa på urvattnade högskoleutbildningar. Vi behöver en renässans för praktisk kunskap.