Socialstyrelsens föreskrifter innebär att underskötersketiteln nu reserveras för dem som genomgått vård- och omsorgsutbildning, antingen via gymnasiet eller kommunal vuxenutbildning. Det kommer också att ställas krav på godkända betyg i bland annat samhällskunskap och svenska. Den som förvärvat motsvarande kompetens genom arbetslivserfarenhet kommer också ha rätt att ansöka om titeln, även om vissa godkända betyg saknas. Sjuksköterskor kommer vara behöriga med automatik, dock inte under studierna. Sjuksköterske- och läkarstudenter kan arbeta med undersköterskors arbetsuppgifter under sin utbildning, men då under en annan titel än undersköterska.
Förslaget vittnar om en övertro på titlar som statusmarkörer. Om arbetsuppgifterna ändå kan utföras av andra är det dessa som är det relevanta, inte titeln på den som utför dem. Om förändringen inte faller ut i högre löner eller andra konkreta förbättringar för undersköterskor blir det mest symbolik. Både fack och arbetsgivare gör det lite enkelt för sig om man tror att det enda som höjer statusen är en titel.
Att ställa krav på betyg i teoretiska ämnen innebär också ett akademiserande steg. Även det må vara ett försök att höja statusen, men varför teoretiska kunskaper skulle ge högre status än god omvårdnad är svårt att förstå. Undersköterskor klarar sin yrkesroll utmärkt utan formella krav på samhällskunskap. Det borde vara statusen för yrkets mer kvalificerade praktiska moment som höjs. Praktiska kunskaper är hopplöst underskattade. Vården behöver inte akademiseras. Den behöver hårt arbete och fler händer.
Det största problemet är därför att en redan stor brist på undersköterskor kan bli etter värre när de nya reglerna träder i kraft. Förändringen påverkar över 175 000 undersköterskor och 250 000 personer i andra närliggande yrken som nu kommer att behöva ansöka om att få sin yrkesroll prövad. Trots att det kan tyckas vara en mindre administrativ förändring påverkar det kärnverksamheten, både i kommuner och regioner.
Personalkategorier är inga triviala ting. Mest sårbar är hemtjänsten där det sedan förra året är lag på att ge vårdtagare en fast omsorgskontakt. Nu ställs ytterligare krav på att den fasta omsorgskontakten måste vara undersköterska, som alltså blir en skyddad titel. Det försvårar planeringen för verksamheterna, inte minst inför den åstundande sommaren. Plötsligt blir titlarna viktigare än verksamheten.
Fler titlar är inte bättre om det leder till färre händer. Låt oss hoppas att det inte blir så. Personalens status blir inte bättre än verksamheternas kvalitet. Vårdtagare och patienter måste vara i fokus.