Nej. Det är faktiskt sant. Kurirens och NSD:s medarbetare får antingen kånka med sig egna literförpackningar till jobbet, eller helt sonika dricka automatkaffet svart. De där små mjölkförpackningarna är dåliga för miljön, sade en kvinna med visst inflytande. Men nu på sommaren med färre på plats verkar det inte ens möjligt att hitta någon annans literpaket, någonstans i kylen, att låna en minimal skvätt ur när ingen ser. Mjölkbristen på redaktionen är ett problem. Ett arbetstagarpolitiskt problem.
De flesta myndigheter tycks stå för medarbetarnas mjölk till kaffet. Ack, i Regeringskansliet var det minsann verklig ordning och reda. Där var mjölkbristen noll. Beror det månne på att den centrala statsförvaltningen, riket självt, står och faller med motivation och välvilja hos departementens knappt 5 000 medarbetare? De måste kanske få vad de begär gällande mjölk. Automatkaffe kommer de däremot inte undan de heller, förutsatt att det inte vankas besökande dignitärer och de kan ha en roll att spela vid mottagandet. Då väntar riktigt bryggkaffe och porslin. Och mjölk i silverkanna.
Arbetsmarknaden, och de krav som ställs på oss, har självfallet alltid varit i rörelse. Den som växer fast tenderar att få bekymmer, oaktat gamla meriter. Men det är inte bara vi löneslavar som måste anpassa oss. Det är också arbetsgivarna. I arbetsbristens Norrbotten blir detta kanske än mer tydligt. Är du dokumenterat duktig och eftertraktad kan du ställa krav. Det är bra. I slutändan vinner dock arbetsgivaren ändå. Vore du en minuspost hade du inte blivit anställd.
1971 infördes fem dagars arbetsvecka med åtta timmars arbetsdag i Sverige. Det har hänt otroligt mycket sedan dess, men modellen är ännu standard för de allra flesta. Förmodligen var rökpausen inte lika ifrågasatt på 70-talet som den är nu. Å andra sidan var det nog få arbetstagare som på fullt allvar begärde att få jobba på distans från Spanien "några dagar runt påsk" år 1975. Eller som vädrade krav på sex timmars arbetsdag, eller fyradagarsvecka.
Arbete är och förblir en stor del av livet. Arbete bygger karaktär och möjliggör allsköns härligheter och nöjen. Men i svagare stunder undrar nog de allra flesta av oss hur det ska vara möjligt att gneta på i 45-50 år utan att förlora förståndet. Vad kostar mentala sammanbrott samhället egentligen? I ljuset av denna icke obetydande risk kanske små mjölkförpackningar på redaktionen trots allt är en god idé.