Mantrat har varit att regeringen kommer igen, det kommer mer, det blir bättre, domen är om fyra år. Det blir dock allt svårare att hålla hoppet uppe i takt med att regeringen återkommande gör bort sig hos sina egna väljare.
Den här veckan ställde först miljöminister Romina Pourmokhtari (L) till det genom att kalla jägarkåren och dess frågor som nischad och något att skita i. Detta medförde att hon blev av med ansvaret för blyhagel, och att landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) tog över. Kullgren har förvisso rätt inställning till blyhagel men förefaller beklagligt nog ha gett upp möjligheten att komma tillrätta med det av EU stipulerade förbudet.
Sen hoppade statsminister Ulf Kristersson (M) i galen tunna när han under sitt jultal berättade om hur han med stor behållning läst Kerstin Ekmans bok Löpa varg. En partsinlaga om hur en jägmästare får en nästintill religiös uppenbarelse av en varg, slutar i jaktlaget för att han inte står ut med varghatande jägare och, som Kristersson beskriver det ”förlorar sin överhöghet inför djuret och hamnar i vördnad och ångest inför allt vilt och alla träd som han har fällt.”
Kristersson konstaterar också att ”Kerstin Ekman kretsar på sitt typiska sätt kring en av vår tids stora frågor – hur människan ska leva med resten av det levande, kring ödesfrågorna klimat- och miljö. Boken är en tankeställare för alla oss som tar ansvar för skogsbruk, biologisk mångfald och viltvård.”
Ångest över vilt och träd som fällts och den sortens ”ansvar” med motstånd mot trakthyggesbruk Kristersson nu uppskattar fick väljarna nog av med förra regeringen. Och så ställer Kristersson sig i samma ringhörna som den regering som röstats bort.
Besvikna väljare får hoppas att det egentligen inte Kristerssons ord. Stycket är i allt väsentligt kopierat från Kristerssons statssekreterare PM Nilssons ledare från tiden då denne skrev för Dagens Industri. Det är pinsamt på flera nivåer. Dels att återvinna statssekreterarens gamla ledartexter i sitt jultal, men än mer att Kristersson genom att anamma Nilssons tankegångar blåser sina väljare.
Nilsson är en man med många förtjänster men när det gäller stadens svepskäl för att begränsa landsbygden, växtskydd, biologisk mångfald och skogsbruk, går han allt som oftast vilse. Skogen ska oftare betraktas än brukas. Mer reservat än resurs. Och tall, alltid tall, oavsett betingelser. Alltså rakt motsatt det den jaktklädde Kristersson under valrörelsen gav förespeglingar om, och som landsbygden röstade fram.
Det är tvivelsutan så att vi haft det ännu sämre med ett rödgrönt styre. Just därför ska en borgerlig regering inte kopiera de rödgröna. Regeringen måste skärpa sig. I det här fallet går det inte ens att skylla tillkortakommandena på ansträngd budget och det svåra i att ta vid efter åtta år av rödgrönt styre. Det här är att bedra sina landsbygdsväljare.