Tyska valet var verkligen inte någon vänstersväng

Valet i Tyskland var många saker, men det var ingen vänstersväng och heller inget att försöka ta efter för svensk del.

SPD var så desperata att framstå som tråkiga och stabila att man presenterade sina kandidater, här kanslerkandidaten Olaf Scholz, i svartvitt.

SPD var så desperata att framstå som tråkiga och stabila att man presenterade sina kandidater, här kanslerkandidaten Olaf Scholz, i svartvitt.

Foto: Daniel Persson

Ledare2021-09-28 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Valrörelsen var närmast helt befriad från allt vad sakpolitik heter. Medierna gjorde inget särskilt försök att föra in sakfrågorna och de två stora partierna kände verkligen inget behov av det. En enda fråga har dominerat valrörelsen: Vem är den mest värdiga efterträdaren till Angela Merkel?

Det ser onekligen ut som att socialdemokratiska SPD blir största parti med kristdemokratiska CDU strax bakom. SPD:s Olaf Scholz lyckades till slut lyfta sitt parti i opinionen – för det här har varit ett val strikt centrerat kring spetskandidaterna, partierna har haft en marginell inverkan. 

Scholz har signalerat både merkelsk stabilitet och ett litet, litet mått av förändring. Han har försökt erbjuda väljarna att både äta kakan och att ha den kvar. Och det lyckades. Han bär drag av en vänstersväng i sitt program men har inte talat om det mer än nödvändigt och det är inte därför han har fått väljarnas förtroende.

CDU:s Armin Laschet kom aldrig tillbaka efter det ödesdigra misstaget då han skrattade till när någon lustigkurre sade något skojigt under en minst sagt allvarlig stund vid ett besök i översvämningsdrabbade staden Erftstadt. Skrattet har hunnit fastna i halsen på Laschet åtskilliga gånger sedan dess. Han dök i opinionen och kom aldrig tillbaka. Däremot växte Scholz efter det. 

Ytterligare ett problem för CDU har varit att partiet inte riktigt har velat skylta med Laschet. På flera håll har man kampanjat utan att ens använda hans bild. I ett val som kretsar helt kring personlighet blir det en svåröverkomlig svaghet.

De gröna gjorde ett bra val och går från åtta till omkring 14 procent. Men hur mycket handlar det om sakfrågorna partiet försökt föra fram? Förmodligen inte så mycket. Spetskandidaten Annalena Baerbock var ett tag störst i opinionen och hade stöd av över 26 procent av väljarna i en del undersökningar. Stödet var dock inte tåligt nog för att klara av avslöjanden om Baerbocks slarv och plagiat. Väljarna påmindes om hur högt de värderar stabilitet framför ideologiska äventyr och övergav det gröna projektet.

Marknadsliberala FDP gjorde också ett bra val och ökade till runt 12 procent. Partiet är tillsammans med De gröna valets stora vinnare. De är nu tungan på vågen och har efter valet diskuterat sinsemellan hur de ska få ut så mycket som möjligt av en regeringspartner. Nu börjar SPD:s och CDU:s budgivning. 

Valet är bara halva slaget, man måste lyckas bilda en regering också.