Anhängarnas stormning av kongressen skulle onekligen kunna ses som en symbol för att Trumps politiska projekt har nått vägs ände. Men det finns faktorer som talar för en fortsättning på Trumperan, både till stil och till innehåll.
En sådan faktor är att republikanska väljare i ganska liten utsträckning lägger skulden för de exceptionella händelserna i Washington DC på Trump. I en mätning gjord av Ipsos uppgav 69 procent av de republikanska väljarna att presidenten inte förtjänade någon, eller bara en liten, del av skulden för upploppen. 61 procent ansåg att han inte hade gjort något fel överhuvudtaget.
I en mätning från Quinnipiac University, gjord efter 6 januari, uppger fortfarande 71 procent av de republikanska väljarna att de stödjer Trumps sätt att utöva presidentämbetet. 58 procent uppger till och med starkt stöd. 73 procent av de republikanska väljarna tror, liksom presidenten, att det förekom valfusk. En lika stor andel svarar att Donald Trump skyddar demokratin. Bara 17 procent beskriver det som hände vid kongressbyggnaden som ett kuppförsök.
En annan faktor är att Trumps valresultat, trots presidentens alla teorier om fusk, faktiskt inte var så dåligt. Med över 74 miljoner röster fick Donald Trump ett större antal människors förtroende än vad någon presidentkandidat före honom hade fått, med undantag för Joe Biden som fick drygt 81 miljoner röster. Valdeltagandet var det högsta på över 100 år.
Ett alternativ, som i tidskriften New Yorker beskrivs som det minst sannolika men samtidigt mest problematiska för motståndarna, är att republikanerna mer uttalat blir ett parti för låginkomsttagare och även utvecklar en sammanhängande politik för det. ”Skulle republikanerna kunna bli arbetarklasspartiet och demokraterna ett parti för de välbeställda?” frågar sig tidskriften. Det finns redan sådana tendenser. Det skulle bli en fortsättning av Trumps inriktning på globaliseringens förlorare, men utan Trumps maner.
Det tredje alternativet, att en kommande presidentkandidat för vidare både stil och positioner från president Trump, är mer sannolikt. Ett så stort parti som republikanerna är en koalition av sinsemellan väldigt olika grupper. Trumperan blev möjlig genom en förskjutning av balansen mellan dessa grupper, och åren med Trump i spetsen har i sin tur förändrat balansen ytterligare.
Och helt kan det inte uteslutas att denne presidentkandidat blir Donald Trump själv.
Daniel Braw är fristående utrikesdebattör.