”Ständigt denna Vessla” säger Åke Holmbergs karaktär, privatdetektiven Ture Sventon, och det är en mening som de som växt upp med temlor, flygande mattor och herr Omar kan relatera till. Det är ett uttryck för frustration och numera kan man dessvärre också säga ”ständigt denna Transportstyrelse” när det gäller myndigheter som inte har begripit den tid som vi lever i. Det började med IT-affären som briserade 2017, där det framkom att känslig information blivit tillgänglig till företag i Östeuropa, och nu har man gått till domstol för att låta ett företag med kopplingar till en rysk oligark ha tillgång till fordonsregistret. Ibland undrar man hur ansvariga tjänstemän resonerar, men tyvärr bottnar det i lagen om offentlig upphandling.
Lagen om offentlig upphandling infördes i sin ursprungsversion 1992 och var en del av den valfrihetsrevolution, som Sverige då var i starkt behov av. Trots ett antal revideringar verkar den dock fortfarande vara skriven för en annan och mer optimistisk tid. Berlinmuren hade fallit och det rådde en framtidstro som idag mycket väl kan beskrivas som naiv. Om vi bara handlade med varandra och använde internet skulle alla världens länder bli västerländska demokratier. Krigen skulle förpassas till historiens skräckkammare och till och med i Ryssland ansåg vissa att det såg ljust ut.
I Sverige skulle offentlig verksamhet konkurrensutsättas för att göra den bättre. Ungefär som att det fria skolvalet skulle resultera i spetskompetens och ökad akademisering. Problemet var att man helt enkelt överskattade marknadens effektivitet. Den är en god dräng men en dålig herre, för att citera tidigare statsminister Ingvar Carlsson. Visserligen ökade vanliga människors valfrihet, men priset blev att vi fick in rena lurendrejare i friskolesystemet. För att inte tala om att stater likt Qatar och Saudiarabien idag kan ha en inflytande över vad barnen lär sig i skolan.
På många sätt speglar Transportstyrelsen det som gick fel med valfrihetsrevolutionen. Tabbarna går att spåra till offentlig upphandling, men också en godtrogenhet som gränsar till naivitet. Genom att endast välja de billigaste buden äventyrar man svensk säkerhet. Det går att ställa sig en enkel fråga: Är det verkligen förenligt med att värna svensk säkerhet om utländska företag får hantera känslig information likt fordonsregistreringsskyltar? Ett vettigt svar är ett blankt nej.
Tyvärr har nog Transportstyrelsen lagen på sin sida och därför bör den skrivas om. Myndigheter ska inte alltid se till profit och kostnadseffektivitet. Säkerhetsaspekten måste vara den mest bärande bjälken. Det är helt enkelt inte tryggt eller vettigt att hela tiden hitta den billigaste aktören. Registreringsskyltar är inte att sälja chokladglass eller strumpor. Det är att ge tillgång till information om alla motorfordon i Sverige, även till exempel Försvarsmaktens och Säkerhetspolisens, vilka för övrigt redan 2015 krävde ett stop av all internationell outsourcing hos Transportstyrelsen.
Ett kännetecken för en god politiker är att både kunna vara visionär och självkritisk. Sveriges störste statsman Axel Oxenstierna (1583–1654) brukade predika att man ska ”bända och icke bräcka” och på modern svenska skulle han sagt något i stil med att man ska pröva sig fram och förändra där det inte gick bra. På affärsspråk heter det ”trial and error”, men i vår polariserande tid brukar det istället bli ett triablistiskt försvar av något som det egna laget har drivit igenom. En naturlig utveckling för de partier som vill se sig som regeringsbärande borde vara en bred överenskommelse över blockgränserna där man reformerar lagen om offentlig upphandling. Självklart ska den finnas kvar, men säkerhetspolitiken måste vara en viktig aspekt där man prioriterar svenskbaserade företag när det gäller saker som kan äventyra den nationella säkerheten. Transportstyrelsens försvar om att man minsann har infört en avtalsklausul håller inte. Antingen är man naiv eller gränslöst korkad. Oavsett fallet ska man då inte ha att göra med säkerhetspolitiken. Vi har inte råd att vara vare sig naiva eller korkade och det är hög tid att detta präntas in gång på gång, då det verkar finnas ett stort antal människor som inte förstår hur allvarlig situationen är. Några av dem verkar tyvärr arbeta på Transportstyrelsen och där sköta frågan om upphandlingar.
Ständigt denna Transportstyrelse!