Så långt är förstås allt gott och väl. Det är en bra dom. En mördare har tagits från gatorna och placerats där han hör hemma: bakom galler. Men det är samtidigt inte mycket till tröst.
Och någon tröst går förstås inte att hitta i detta. Trots att vi nu vet praktiskt taget allt om vad som har hänt är det ett bottenlöst hål av hopplöshet och mörker vi skådar ned i. Men det är viktigt att vi fortsätter stirra ned i detta onda.
Hur otäckt det än är att tänka på är det ingenting mot vad den stackars pojken tvingades att utstå. I en bemärkelse vändes hela hans unga värld på huvudet. Hans pappa, en av de två människor på hela jorden som har till enda uppgift att göra honom gott, mördade honom. Han ströp eller kvävde Tintin tills livet till slut lämnade hans lilla kropp. Det går inte att föreställa sig vilken skräck det och förvirring det måste innebära för ett barn. Att tvingas sluta sitt liv på det sättet är fruktansvärt.
Samtidigt visste förstås Tintin, sina åtta år till trots, att pappan inte var tillräknelig. Samtalet med kuratorn som den senare berättade om under rättegången särskilt hjärtskärande. De samtalade efter att umgängesbeskedet hade kommit från tingsrätten. Tintin berättade om hur han kände inför det. Kuratorn frågade vad Tintin trodde att människorna som bestämmer skulle säga om det. Och han svarade att de nog skulle säga förlåt. Den åtta-årige pojken förstod att umgänget var skadligt och han trodde att dem som tvingade honom till det skulle säga förlåt.
Men nu har lågan släckts. Det finns inte längre någon pojke kvar att säga förlåt till. Det är en evig skam för vårt samhälle att vi tvingade honom att umgås med pappan som mördade honom. Han förtjänade vår ursäkt. Men vi kan inte längre ge den. Så är det med vissa misstag.
Det vi kan göra är att ändra reglerna för att minska risken att fler barn råkar ut för samma sak. Föräldrar är nästan alltid bra för sina barn, men inte alltid. Och föräldrar som blir en fara för sina egna barn ska inte ha någon rätt till dem. Vi har en skyldighet att skydda barn även från deras föräldrar om så krävs.
Statsminister Ulf Kristersson (M) hoppas att kunna lägga fram ett förslag till ny lagstiftning redan till hösten. Regeringen bör dock inte hasta fram förslaget. Det är svåra avvägningar och det är viktigare att det blir rätt än att det går fort. Det minsta vi kan ge Tintin är ett ordentligt genomarbetet lagförslag som kan göra skillnad och rädda andra barn, inte minst eftersom vi redan har döpt det efter honom.