Det kan vara så att Sverigedemokraternas pr-kuppförsök i Grekland och Turkiet vittnar om slutet på partiets ofelbara period. Därmed skulle SD äntligen på allvar kunna betrakta sig som en del av det svenska etablissemanget.
SD åkte ned till bland annat Grekland och delade ut flygblad även under krisen 2015. Partiet såg uppenbarligen en chans att upprepa succén nu när Turkiet försöker föra över så många migranter som möjligt till EU. Då som nu är SD:s budskap: Kom inte till Sverige.
Succén har dock uteblivit den här gången. De enda som verkar tycka att det var ett fiffigt påhitt är partiets redan frälsta. Bortsett från den mest trogna skaran verkar inte ens de särskilt imponerande.
SD har uppenbarligen inte märkt det, men det är inte 2015 längre. Partiet har påverkat Sverige som har förändrats utan att SD har märkt eller i vart fall anpassat sig till det. Detta i en uppenbar analogi till partiet det påminner så mycket om – Socialdemokraterna. Precis som för S kan detta komma att stå SD dyrt.
2015 präglades Sverige ännu av inställningen att migration alltid är bra – oavsett övriga omständigheter. Moderaterna höll på att återvända till den mer gammelmoderata uppfattningen, men det gick långsamt. I det läget uppfattade många SD som behövliga sanningssägare – inklusive när de delade ut flygblad på Lesbos.
Så är det inte längre. Den gamla linjen har ett väldigt svagt politiskt stöd och folkviljan är tydlig: Migrationen måste minska. Det skiftet är väsentligt. Nu står slaget kring hur den faktiska politiken ska utformas för framtiden. SD sitter med i den parlamentariska kommittén som ska ta fram ny politik men verkar mer intresserat av att jönsa runt vid Medelhavet.
Hade partiet uppfattat hur Sverige svängt hade det kunnat göra rent hus i opinionen. Allt man behövde göra var att strunta i flygbladen, skicka ned ett par personer med 50 000 kronor ur partikassan och köpa filtar, konserver och vatten och dela ut dem till behövande. "Titta, vi hjälper människor på plats. Det gör nytta och så här många kunde vi hjälpa för pengarna jämfört med så här många i Sverige." Samtidigt hade partiet kunnat kämpa högljutt för en bättre politik i kommittén.
Då hade SD visat att det var ett konstruktivt parti som faktiskt också vill människor väl. Det hade kunnat övertyga många som är tveksamma till partiets faktiska intentioner. Men det slog ingen att göra detta. I stället fortsätter man som förut och utnyttjar utsatta människor enbart för att generera uppmärksamhet för sig själva och bekräftar därmed många väljares farhågor kring partiet.
Domen från de icke avlönade är förvånansvärt enstämmig: Det är genant.