I dag är Vargö verksam som översättare av japansk litteratur. Han är också ordförande i svenska haiku sällskapet och medverkar återkommande i Japanpodden. Han kommer framgent att återkommande synas i spalterna som utrikeskrönikör på Kurirens ledarsida genom Svenska Nyhetsbyrån. Inför detta har SNB:s politiska redaktör Mathias Bred träffat honom för att tala om relationen mellan Sverige och Japan.
Finns det ett ökande intresse för Japan i Sverige i dag?
– Ja, det gör det nog. Men det är ett annat intresse än det som fanns på 1970- och 80-talen. Då var det Japan som ekonomisk stormakt som man såg upp till. Nu tror jag att det finns ett nytt intresse för Japan som en sund demokratisk röst i en region med många problematiska grannar. Delvis finns förklaringen i att de enorma förväntningar som fanns på Kina har vänts i besvikelse. Många tittar då hellre till Japan och Sydkorea.
Hur tycker du att svensk media lyckas att skildra utvecklingen i Östasien?
– Det är mycket som inte tas upp. Jag har till exempel inte sett någon analys av Japans nya samarbete med Filipinerna och dess nye president Marcos. Eller om vad som händer med Japans kontakter med Indonesien. Japan driver initiativet ”Free and Open Indo-Pacific” som är ett svar på Kinas ”Belt and Road”. Det händer mycket i den delen av världen just nu.
Hur har Putins vägval för Ryssland påverkat Japan?
– Det har inneburit att Japan fått ge upp försöken att inom överskådlig tid nå en lösning med Ryssland i frågan om de norra territorierna – Kurilerna. Det har nog också bidragit till att japanerna dragit ett streck och förklarat att efterkrigstiden är slut. Man kan inte fortsätta att be om ursäkt för vad som hände på 30-talet i all oändlighet utan nu är dagens politiska verklighet som gäller.
Kan man säga att Sverige och Japan står varandra nära?
– Svenskar och japaner brukar kunna samarbeta ganska väl i företag och organisationer. Det japanska samhället har många traditioner och umgängessätt som påminner om våra. Vi är båda sådana så att vi gärna känner av dem vi samarbetar med, vad de tycker och tänker, utan att de behöver uttala det. Så som svensk brukar man kunna känna sig ganska hemma bland japaner. Över lag finns det också en positiv uppfattning av det nordiska bland japaner. Precis som vi ofta pratar om Japan som ett föregångsland inom flera områden har de en uppfattning om att det går att lära sig saker av oss. Men exakt vad japanerna skulle kunna lära av oss kan inte jag svara på. Deras samhälle fungerar väldigt bra. Ta bara en sådan sak som tågen.
Du har också erfarenhet av den koreanska kulturen. Hur förhåller den sig till Japan och Kina?
– Korea har historiskt ofta hamnat i kläm mellan grannarna. Det är få civilisationer som så ofta blivit invaderade som den koreanska. Koreanerna själva beskriver sig som att de är en räka mellan två valar. Historiskt finns ett enormt kinesiskt inflytande. I mer modern tid har man stor påverkan från Japan – inte minst kulturellt. Men sedan finns det också en specifik koreansk tradition. Till exempel har man en egen version av konfucianismen. Den är lite stelare än i Kina och Japan och betonar fortfarande familjen med överhuvud och olika grenar. Just släktbandens betydelse i det koreanska samhället blir ett problem när man pratar om korruption. I dag kan man säga att Korea är en slags mellankultur, men som också utvecklas i egen riktning.
Japans nuvarande premiärminister heter Fumio Kishida. Hans parti, det liberal-konservativa LDP, brukar beskrivas som ett ideologiskt systerparti till de svenska Moderaterna. Stämmer det att det finns en sådan ideologisk närhet?
– Både ja och nej. LDP är uppdelat i fraktioner med olika politiska agendor. Några av dessa, till exempel den där Kishida ingår, är ganska lika de svenska moderaterna. Men det finns andra mer radikala grupper som kanske mer kan jämföras med delar av det republikanska partiet i USA. Där tycker inte jag att det finns samma närhet. Men visst, de mer liberala delarna av LDP kan liknas vid Moderaterna. Sedan tror jag inte att det finns särskilt starka band mellan partierna. Det finns på personkontakter men inte något egentligt samarbete.