Att vara inlyssnande var ett enerverande politiskt modebegrepp under Alliansåren. Moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt gav lätt och gärna sken av att knappt ha några egna preferenser alls. Han var pragmatisk och ville bara lösa problem åt folk. Så han lyssnade in.
Det går gott att sammanfatta de åren med att det kan gå för långt. Men att inte lyssna på folk vad vill är trots allt betydligt värre än att lyssna för mycket. Och Socialdemokraterna i Luleå har, handen på hjärtat, inte det bästa ryktet i världen när det gäller att lyssna på folk. Om något drar det nog snarast åt den andra änden av skalan.
Det är inte många år sedan S i Luleå blev påkommet med att inte ens lyssna på sina egna medlemmar. De berättade att de villa ha Lenita Ericson men den lokala partiledningen visste bättre och motarbetade henne tills hon avgick. Carina Sammeli som tog över efter Ericson som kommunstyrelsens ordförande kom fram som politiker i den berömda skolprocessen. Om det är något att gå på är det nya initiativet inte mycket värt.
Luleå framtidsforum är tänkt som en sorts medborgardialog. Genom att söka intresserade bland 7 000 slumpmässigt utvalda Luleåbor ska man hitta 40 representativa invånare som i fyra dagar ska få veta mer om hur kommunen tänker kring utvecklingsarbetet men också komma med synpunkter.
Idén kommer från en tre år gammal motion från C, KD, L och SJVP för att öka legitimiteten i förändrings- och hållbarhetsarbetet. Och det är absolut inget fel i det. Verkligen inte. Politiken i Luleå skulle kunna lägga mycket mer tid på att bry sig om vad invånarna faktiskt vill.
Men att låta någon tala är dock inte samma sak som att lyssna och än mindre att faktiskt ta hänsyn till vad som sägs. Och om inte de senare stegen också blir en del av processen riskerar utfallet att få motsatt effekt.
Är det något folk verkligen inte tycker om så är det att få säga sin mening, förklara sina problem och rädslor för beslutsfattare som sedan ändå bara kör på som de redan hade bestämt sig. Medborgardialoger handlar oftare om att kommunen vill få folk att gå med på något än en faktisk dialog.
Just skolprocessen är ett bra exempel på detta. Många fick komma till tals. Knappt någon kände sig väl lyssnad på och ingen kände sig hörsammad.
Om S nu verkligen vill lyssna på folk måste partiet bry sig om vad folk har att säga. Annars är det faktiskt bättre att låta bli.