De blågula är överens om att nominera Andreas Norlén (M) till riksdagens talman. Det blir, om rösterna faller som planerat, Norléns andra period i ämbetet. Norlén är emellertid så uppskattad att ingen bland de blågula riksdagsledamöterna bör falla ur leden. Faktum är att han är så omtyckt att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet gått ut och sagt sig villiga att rösta för honom.
Om S och MP står fast vid sina utfästelser kommer Norlén ha minst 283 av 349 riksdagsledamöter bakom sig. Förra gången valdes han med siffrorna 203 mot 145. Vi behöver backa i alla fall 20 år för att närma oss en så bred politisk enighet kring talmansvalet. Och så enig är riksdagen sällan i partiskiljande frågor. Olyckskorparna som högljutt förklarat att de blågulas framgång innebar splittring och oenighet i landet fick alltså fel. Det blev samling och enighet.
Det ska förvisso medges att S och MP:s utfästelse att rösta på Norlén kommer av att de rödgröna i syfte att misskreditera de blågula och skrämma upp befolkningen främst skrämt upp sig själva. Den senaste tiden har många rödgröna företrädare och opinionsbildare ägnat sig åt skuggboxning genom att attackera det egna ryktet att de blågula skulle nominera sverigedemokraten Björn Söder till talmansposten.
Söder var förvisso andre vice talman under förra mandatperioden, men ingen mer än de rödgröna har lyft fram honom som talmanskandidat. Riksdagen har inte ens öppnat, och de rödgröna har genom sitt höga tonläge och genom att sabla ner den låtsasfiende de själva skapat redan spelat upp sig själva på läktaren. Fadäser som denna gör det svårt att ta deras kritik på allvar.
Däremot nominerar de blågula Sverigedemokraten Julia Kronlid till andre vice talman. Hon har tidigare bland annat varit ledamot av utrikesnämnden och torde vara ett okontroversiellt namn. De fyra är också överens om att lägga ner sina röster när det gäller första vice respektive tredje vice talman. Det är således rimligt att det blir en socialdemokrat som första vice talman. Det de blågula hittills visat andas alltså en stor vilja till sammanhållning och stabilitet. Både inom de blågula och gentemot de rödgröna. Om de rödgröna kan enas om vice talmän och presidieposter återstår att se.
De blågula är utöver talmansfrågan också överens om presidieposterna i riksdagens utskott. Sverigedemokraterna får åtta platser av 16. Moderaterna får fyra, och Kristdemokraterna och Liberalerna får två var. Alla kan alltså peka på en seger, även om det är tydligt att Moderaterna investerat hårt i samarbetet. SD, KD och L är alla överrepresenterade i förhållande till antalet mandat de bidrar med.
Det här är något som både förpliktigar och ger hopp. De rödgrönas kritik och varningar för vad de blågula ska hitta på har hittills inte bara saknat substans. De har snarare varit rena fantasier. Om de blågula fortsätter i den andan, både vad gäller tempo och sammanhållning, har den kommande regeringen alla möjligheter att faktiskt få ovanligt mycket gjort.