Sagan om Northvolt började som en riktig feelgoodhistoria. Allt var guld och gröna skogar. Inte förrän sent i boken fick läsaren veta att berättarrösten inte varit helt uppriktig. Till slut blev problemen så stora att de inte gick att helt gömma längre. Och när någon började nysta i dem visade det sig att det var nästan allt som fanns.
Det är nästan svårt att med fullständig ärlighet kalla Northvolt ett batteriföretag, givet hur få batterier man faktiskt har producerat. Det som verkligen har kännetecknat företaget är inte batteritillverkning utan marknadsföring och en förmåga att charma och övertyga investerare och regeringar.
Trots enorma investeringar i otaliga rundor fick man aldrig ens fabriken i Skellefteå att fungera ordentligt. Katodtillverkningen kom till synes aldrig igång. Uppdrag Gransknings Var är batterierna som sändes för några veckor sedan är betydelsefull tittning i sammanhanget.
Miljarder efter miljarder är borta. AP-fonderna har satsat sex miljarder kronor av de förvaltade pensionsmedlen i Northvolt. Detta måste granskas mycket hårdare. Givet den politiska haussningen av den gröna omställningen som rådde med den rödgröna regeringen i spetsen är det viktigt att se över om dessa investeringsbeslut gjordes på affärsmässiga grunder eller på politiska.
Utöver AP-fonderna har även Riksgälden varit behjälplig. Även det något som behöver granskas.
Över huvud taget verkar väldigt lite tid och möda någonsin ha lagts på att granska Northvolts affär och huvudsakligen påstådda verksamhet. I stället verkar man ha nöjt sig med presentationer och pitchar och samtliga investerare verkar snabbt ha övergått till att bli någon sorts partners som marknadsfört företaget vidare. Om man bara ständigt hittat nya investerare hade det hela kunnat fortsätta i evighet och Northvolt ständigt ökat i värde utan att ett enda eget batteri producerats. På det viset var det till slut påfallande likt ett pyramidspel.
Ledarsidan har ofta påtalat de enorma risker som enskilda kommuner utsätter sig för när de lägger så många ägg i en och samma korg som de inte förstår. Detta kommer nu att märkas extremt tydligt i Skellefteå. Inte minst därför är också statens ansvar för detta viktigt att utreda och diskutera. Skellefteå har ett eget ansvar att ta här, men är det verkligen rimligt att låta kommunen stå själv i detta?