Doku.nu avslöjade (5/5) att en journalist på Ekot hade haft en personlig relation till en man som hon granskade. Mannen var son till den så kallade Gävleimamen, som Säkerhetspolisen bedömer som så farlig att han stått under särskild bevakning. Detsamma gäller sonen som är aktiv i samma miljö och som har dömts för olaga mot Gefle Dagblads tidigare chefredaktör.
Relationen mellan imamsonen och journalisten har bland annat ha lett till att han bor i en lägenhet som på pappret ägs av journalistens mamma. Journalisten lämnade SR redan i höstas. Ekots chef beskriver det som en konsekvens av att relationen blivit känd på redaktionen. Han försöker slå bort kritiken genom att hänvisa till att det är ett personalärende. Det vill säga att det handlar om journalisten och hennes relation.
Men frågan handlar inte om den enskilda journalisten och hennes relation. Reportagen tar dessa ställning för islamisterna och undergräver tilltron till polisen och Säkerhetspolisen. En serie hårt vinklade inslag utan kritiska frågor har letat sig in i Ekots nyhetsbevakning. Inte ens efter att relationen avslöjades togs inslagen bort. Programmets chef ser inte problemet.
Några av inslagen kritiserades externt för bristen på opartiskhet redan då de sändes första gången, bland annat av terrorforskaren Magnus Ranstorp. Expressen har också avslöjat att det fanns intern kritik på Ekot. ”Mångåriga medarbetare” menade att inslagen var för vinklade. Enligt källornas bedömning borde kritiken ha nått ledningen. Men Ekots chef hävdar att han inte minns sådan kritik.
Avslöjandet handlar därför inte bara om ett personalärende. Public service har ett särskilt uppdrag. Allmänheten ska till exempel kunna lita på vad som sägs under kris och krig. Om Ekot, som är SR:s kanske mest respekterade redaktion, inte ser problemet med vilseledande nyhetsrapportering om personer som är farliga för landet så är det en fråga som handlar om hela organisationen.
Däremot är avslöjandet inte en kris för journalistiken i allmänhet. Det var ju journalister på privatfinansierade Doku som avslöjade skandalen. Pudelns kärna är Ekots oförmåga att se hur hårt vinklad den egna rapporteringen varit. Skandalen handlar om ledning och om intern kultur på Sveriges Radio.