Sverigedemokraterna måste välja väg

Koranbränningen utanför Turkiets ambassad grusade förhoppningen om ett snabbt svenskt Natomedlemskap. Utfallet väcker frågor ifall Sverigedemokraternas historia av att främja radikala röster nu har hunnit i kapp partiet.

Vilket parti vill SD vara? Radikalt och provokativt som Chang Frick eller statsbärande som Per Albin Hansson? Det är dags att välja.

Vilket parti vill SD vara? Radikalt och provokativt som Chang Frick eller statsbärande som Per Albin Hansson? Det är dags att välja.

Foto: Terje Pedersen/Montage

Ledare2023-01-29 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Efter manifestationen förklarade president Recep Tayyip Erdoğan (Reuters 23/1) att Turkiet inte lär godkänna vår ansökan om medlemskap i Nato. Utfallet får sägas vara ett svårt slag för alla Tidöpartierna, inklusive Sverigedemokraterna som sedan invasionen av Ukraina är för ett medlemskap. En hållning som också delas av nästan 70 procent av partiets väljare (SCB 6/8).

Därför är det intressant att manifestationen mot Turkiet anordnades på initiativ av medieprofilen Chang Frick (SvD 26/1). Frick är chefredaktör och ägare av webbtidningen Nyheter Idag, vars hemsida ursprungligen registrerades av sverigedemokraten Kent Ekeroth. Sedan Chang Frick tog över Nyheter Idag 2014 är den partipolitiskt oberoende, men ett bra exempel på hur SD har främjat alternativa opinionsbildare i samhällsdebatten.

Fortfarande anlitas Chang Frick av Sverigedemokraternas webbaserade tv-kanal Riks. Kanalen finansieras av SD genom dess partiägda tidning Samtiden. På Riks är Frick programledare för inslaget ”Chang-splaining”, där han ger sina analyser och åsikter om politiska frågor. Bland annat om demonstrationer mot just president Erdoğan (18/1).

Både Riks och SD har försökt förneka några kopplingar till Frick, men det håller inte. Frick är anlitad som programledare i Riks, oavsett om det är som konsult eller anställd. Rollen som politisk kommentator bygger på hans politiska åsikter – också utanför hans medverkan som programledare. Inte heller SD kan slippa undan ansvar för vilka åsikter dess egen tv-kanal sprider. Genom att finansiera den står partiet bakom innehållet.

Skribenten Amanda Broberg påtalade efter valet (SvD 23/10) att SD tycks främja en kultur av radikalism och provokation. Ett typexempel är Rebecka Fallenkvist, tidigare programledare i Riks. Hon stod för mycket stridslysten rapportering och hamnade i blåsväder för att på valnatten ha sagt att det var en ”Helg seger”. En inte särskilt subtil anspelning på det nynazistiska slagordet ”Hell seger”. Hon blev till slut avstängd för att i sociala medier ha kallat Anne Frank sedeslös och ”kåtheten själv”.

I kontrast till denna provokativa kultur har SD försökt bli mer salongsfähiga och regeringsdugliga. Chefsideologen Mattias Karlsson har grundat tankesmedjan Oikos för att utveckla en seriös grund för partiets konservativa ideologi. Jimmie Åkessons uttalade ambition är att SD ska ta samma roll som Socialdemokraterna hade under efterkrigstiden. Men då kan han inte att låta de radikala gräsrötterna hållas.

Något som Åkessons idol Per Albin Hansson själv insåg, då han genom folkhemmet valde samförstånd framför klasskamp. Det går inte att både vara radikal och statsbärande. SD kan inte samtidigt arbeta för Natomedlemskap och uppmuntra dem som saboterar förhandlingarna. Det är dags att välja väg.