Skolminister Lotta Edholm (L) har kallat resultatet en katastrof och många andra har stämt in och kallat undersökningen chockartad. Men handen på hjärtat, så chockad bör man inte ha blivit av resultatet. Därtill är det inte alltigenom katastrofalt.
De svenska resultaten sjunker förvisso. Men inte över hela linjen. För barn från hem där man alltid talar svenska var resultaten exakt lika höga som de var fem år tidigare, 2016. Och, som skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren var snabb att påpeka, när man jämför detta resultat med andra länders är Sverige faktiskt bäst bland alla deltagande OECD-länder.
Detta betyder inte att svensk skola inte förtjänar att bli bättre, eller att vi inte har uppseglande problem med läs- och skrivkunnighet. Men det visar tydligt att det stora problemet sitter någon annanstans, närmare bestämt hos elever med utländsk bakgrund. Och det är en grupp som växer. Andelen elever som deltog i PIRLS och som kommer från hem där man inte alltid talar svenska växte från 32 till 47 procent.
Men det räcker ju inte att bara ta fasta på detta och vara nöjd över en bit av resultatet. Vi har tagit emot stora mängder människor som vi har lovat att ta hand om men det gör vi inte. Skolans misslyckande med det kompensatoriska uppdraget är monumentalt. Givet hur många vi har tagit emot kommer detta att bli ett enormt problem.
Debatten måste komma att handla om hur vi ska få dessa elever att nå upp till ungefär samma nivå som inhemska elever. Det är viktigt av flera skäl. Dels finns det en enorm tillfredsställelse i att lära sig läsa och skriva, det är som att ge självkänslan anabola steroider. Dels är det nödvändigt för att kunna ta till sig resten av utbildningen. Ålder spelar ingen större roll. Den som är en funktionell analfabet kommer inte att kunna tillgodogöra sig sin utbildning.
Ju tidigare i skolgången detta åtgärdas desto bättre. Varje år som går innebär att gapet ökar. En möjlig lösning vore att sätta in kraftiga resurser i början av lågstadiet för att försöka få alla elever på en gemensam kunskapsmässig baslinje redan då. Visst kommer det att kosta pengar, men förmodligen betydligt mindre än det utanförskap som blir resultatet av att låta bli.
Ansträngningarna att göra skolan bättre över lag är bra och bör fortsätta. Avdigitaliseringen är ett viktigt projekt. Men viktigast av allt är förmodligen att lyckas få in alla elever med utländsk bakgrund i skolan, just nu står många i praktiken utanför.