Världsbanken beräknar att utvinningen av batterimineraler, som till exempel används i batterier till elbilar, kommer att öka med 500 procent till 2050 och att det kommer behövas flera miljarder ton av den typen av mineraler för att kunna uppnå klimatmålen.
I hög grad importeras batterimineraler från andra länder utanför EU. Exempelvis står Kongo-Kinshasa för ungefär 60 procent av världsproduktionen av kobolt, enligt Sveriges geologiska undersökning, SGU.
För tre år sedan publicerade Aftonbladet ett reportage om koboltbrytningens verklighet i Kongo-Kinshasa. Av reportaget framgår hur barn, ungdomar och vuxna utan skyddsutrustning arbetar under hemska förhållanden – ofta med livet som insats. Den gröna omställningen har inte bara fina sidor.
I dag sker ingen brytning av den viktiga batterimineralen kobolt i Sverige, men enligt en rapport från SGU finns stor potential i den svenska berggrunden. Samma potential finns även för andra viktiga mineraler och metaller.
Den etiska aspekten av nya gruvor i Sverige har alltför ofta glömts bort. Om Sverige ska verka för en grön omställning, med allt vad det innebär, bör vi rimligen kunna tillhandahålla de nödvändiga mineralerna själva. Eller åtminstone verka för att brytningen sker på ett etiskt försvarbart sätt.
Förtroendet för Sverige som gruvnation behöver återupprättas och de långa och utdragna tillståndsprocesserna som inte tar hänsyn till så mycket annat än den lokala miljön måste förändras.
För att det ska bli verklighet måste regeringen ta gruvpolitiken på allvar. Regeringens hantering av Bolidens ansökan om att starta en koppargruva i Laver i Älvsbyn har knappast bidragit till investeringsvilja. Regeringen lät ärendet vänta på sitt bord i fyra år bara för att fatta exakt samma beslut som Bergsstaten tog tre år på sig att fatta. Alldeles uppenbart finns det en spricka i regeringen om hur man ska se på gruvetableringar.
Utan tvekan finns det många målkonflikter och legitima intressen att ta hänsyn till i dessa frågor. Det är svårt att väga alla dessa mot varandra och alldeles säkert skulle en större hänsyn till globala miljövinster och etik inte göra det hela lättare. Men det är faktiskt politikens uppgift att göra den avvägningen utan alltför stora dröjsmål.
Det mesta talar för att vi i framtiden kommer vara beroende av vissa typer av mineraler och metaller. Så länge det behovet finns kommer gruvor att vara en realitet – antingen här eller någon annanstans i världen.