Trenden "soft girl" sprids för närvarande i sociala medier. Trenden går ut på att kvinnor ska jobba mindre, eller rentav vara hemma helt och hållet. Man ska även lägga mer energi på att bejaka sin kvinnlighet. I SVT:s "Veckans snackisar" den 22 mars menar Vänsterpartiets och Feministiskt initiativs tidigare partiledare Gudrun Schyman att det är både sorgligt och bedrövligt att vissa kvinnor strävar efter mer traditionella könsroller.
Synsättet att kvinnors uppgift här i livet skulle vara att se fina ut och behaga män är naturligtvis unket. Att inte leva i en jämställd relation där bådas röst bär samma tyngd är sannolikt ingen grogrund för en lycklig tillvaro. Det är inte heller bra att försätta sig själv i en ekonomisk beroendeställning, vare sig som kvinna eller man. Någon slags garanti för att inte hamna på bar backe vid en eventuell separation kan möjligen behöva finnas, om det är så att en part förvärvsarbetar i väsentligt högre grad än den andra.
Vill och kan fler arbeta heltid är det naturligtvis positivt i flera avseenden. Ekonomins hjul behöver rulla om tillväxten ska öka och levnadsstandarden höjas. Samhället behöver också driftiga kvinnor och män som i och med erfarenheter och kompetensutveckling tar ett allt större ansvar. Men att göra karriär behöver inte vara det viktigaste för alla överallt. Det kan finnas många olika skäl till att man prioriterar annat under perioder av ens liv. Ökat fokus på barnens så viktiga fostran, mindre stress, tid att förverkliga sina drömmar eller kanske en ökad livskvalitet generellt. Om tillvaron för en familj blir mer hållbar och ekonomin fortfarande bär sig då en part är hemma i högre utsträckning är det bara att gratulera. Och enskilda familjers beslut, som ju angår dem och inte någon annan, bör respekteras av både andra individer och staten.
Det återstår att se om trenden får fäste, och om kvinnor i ökande grad väljer att arbeta mindre. Ur ett samhällsekonomiskt och arbetsmarknadspolitiskt perspektiv kan det vara behäftat med vissa problem. Det är därtill högst tveksamt om 1950-talets hemmafruideal är något att sträva efter. Men att livskamrater som vill varandra väl gemensamt kommer fram till vad som fungerar bäst för den egna familjen är sunt i alla tider.