Varningsropet från Luleå taxi är tydligt: sluta åka svarttaxi, annars finns det snart ingen vit näring kvar. Det är ett larm som förtjänar att tas på allvar.
Hotet är långt ifrån taget ur luften. Som Luleå taxis vd Mikael Hjorth poängterar har kvällstrafiken redan lagts ned i Kalix och Älvsbyn och det är svårt att få tag på en vit taxi kvällstid i Arjeplog och Arvidsjaur. Luleå är på inget sätt skyddat mot den här utvecklingen. När det kommer till balansen mellan den svarta och vita ekonomin får vi till stor del det samhälle vi förtjänar.
Ser vi till att göra rätt för oss och vänder oss till de företag som gör rätt för sig så finns de kvar och kan fortsätta att serva oss. Använder vi oss i stället primärt av aktörer som struntar i lagar och regler är det de som kommer att stå kvar när krutröken har lagt sig.
Att följa lagar och regler kostar mer. Så enkelt är det. Men det är pengar som går till sådant som vi brukar hålla högt: schyssta arbetsvillkor som en lön som går att leva på, pensionsavsättningar och en dräglig arbetsmiljö. Sådant som när det rapporteras om företag som bryter mot dem så blir vi förbannade. En hedervärd inställning. Kort och gott kan det beskrivas som solidaritet. Men solidaritet går inte ihop med att använda svarta tjänster – oavsett bransch.
Att ändå göra det valet är att säga att mitt behov av billiga tjänster är större än andra människors behov av att kunna försörja sig. Det kan man förstås tycka, men det går inte att svära sig fri från effekterna av ens agerande: ett samhälle som alltmer glider isär.
Ett annat problem när det kommer till taxinäringen är naturligtvis tryggheten. Den vita taxibranschen är omgärdad av många regler för att skapa trygghet för kunderna. Förarna ska vara legitimerade och i varje bil framgår förarens namn. Ofta används även kameraövervakning, för att skydda såväl föraren som passagerarna. Det behövs. Att åka taxi kan vara en väldigt utsatt situation. Något som seriösa företag tar på ett väldigt stort allvar. Icke så med svartåkarna. Där åker man helt på egen risk. Och ju mer man åker på detta sätt desto färre möjligheter blir det för andra att åka säkert.
Svarttaxins utbredning är ett tecken på minskad solidaritet på flera sätt och det är något som riskerar att bli ett än större problem. Men det är också en utveckling vi kan avgöra själva. För både vår egen och andras skull bör vi göra det rätta: välj att åka vitt.