För väljare som kanske inte har koll på dig redan, vem är du?
– Jag är 53 år gammal och kommer från Jugoslavien. Jag jobbar med vuxenutbildning, framför allt med utrikesfödda. Jag är rektor på Vuxenutbildningen har ansvar för SFI.
Den senaste mandatperioden har du också varit 2:a vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Jag kallar dig ofta för skolpolitiker, är du det?
– Ja, mest. Det kan man väl ändå säga. Mitt uppdrag i Moderaterna och i kommunpolitiken de senaste tio åren har jag främst ansvarat för skolpolitik. Dessutom var jag ju själv lärare en gång i tiden och har jobbat i grundskolan. Jag har också arbetat som rektor i grundskolan. Så jag har jobbat med utbildning i ganska många år, men även integration och delvis även arbetsmarknad. Det tycker jag är en bra kombination som speglar mina politiska prioriteringar. Så jovisst, jag är en skolpolitiker.
Det ser ut som att du är på väg att vinna en efterlängtad seger snart vad gäller resursskolor. Vad är det som har hänt?
– Moderaterna har lagt ett förslag i barn- och utbildningsnämnden och att återinföra resursskolor. Det ska behandlas av arbetsutskottet den här veckan och det är föreslaget att det ska bifallas. Nämndens ordförande Emma Engelmark (S) har också sagt att hon är beredd att ändra sig i frågan och det hoppas jag verkligen att hon gör.Det är ett steg framåt på en väg som har varit alldeles för lång.
Varför behövs resursskolor?
– Vi hade tre resursskolor i Luleå, de kallades för särskilda lärmiljöer, men de lades ned av två skäl. Det ena var att man tolkade den nya skollagstiftningen som kom 2010 som att det skulle vara förbjudet att exkludera elever och sätta dem i mindre grupper. Det andra skälet var besparingar. Sedan de här nedläggningarna har det funnits ett enormt behov och jag har fått så många synpunkter och inspel om det här.
– Det finns nämligen en andel elever och barn i skolan och förskolan som har så pass stora behov att de inte klarar av att tillgodoses i den ordinarie verksamheten. Det är inte ett särskilt stort antal elever. Grovt räknat är det kanske sju-åtta procent av eleverna som har neuropsykiatriska diagnoser och det är långt ifrån alla dessa som behöver något i stil med resursskolorna. Men för dem som gör det är det livsviktigt. Jag har pratat med många desperata föräldrar som ser att deras barns behov inte blir tillgodosedda i den vanliga skolan men som tvingas till den på grund av en missriktad idé om vad inkludering betyder. De ska till varje pris inkluderas i den vanliga undervisningen trots att den inte är anpassad alls efter deras behov. Och nu kanske vi faktiskt kan få nya moderna resursskolor. Jag hoppas det. Vi kan inte vänta tolv år till för att göra en förändring som verkligen behövs och som det kanske till och med nu börjar råda konsensus kring.
Vilka andra förändringar vill du göra i Luleås skolpolitik?
– Först och främst behöver vi flera aktörer och driftsformer. Vi har ju motionerat flera gånger om intraprenader, det är ett sätt att skapa självbestämmande enheter inom det kommunala systemet. Luleå har faktiskt haft det tidigare, det var Folkpartiets ursprungliga förslag för många år sedan. Men vi har alltid varit med på det och vill fortfarande ha det. Vi behöver också fler friskolor. Mångfalden måste öka bland Luleås skolor. Inte för sakens skull utan för att invånarna ska kunna göra meningsfulla val. All utbildning ska vara bra, men det finns ingen utbildning som passar för alla elever. Vi är olika och har olika behov.
Och om du får ta upp en sak till?
– Vi har också motionerat om ett mer aktivt skolval. Även om det låter motsägelsefullt behöver valfriheten vara obligatorisk. Många föräldrar, och i synnerhet utrikesfödda med svag socioekonomisk bakgrund, låter bli att välja skola åt sina barn. De har inte information de vet inte hur de kan skaffa information eller kanske ens att valet finns. Då blir valfriheten förbehållen de resursstarka och så får det inte vara. Och det är inte så komplicerat. Skicka ut en blankett till föräldrarna när det är dags och förklara vad det är man ska välja, hur man gör och var man hittar mer information.
– Självklart kan du alltid den närmaste skolan och då ska du också ha företräde. Men det är viktigt att göra det valet för att det är bäst för ditt barn och din familj. Nu är segregationen inte så stor i Luleå som i storstadskommunerna och det är vi glada för men det finns tendenser som visar att vi är på väg i fel riktning och då måste vi tag i det nu. Annars kommer vi att få det, inte minst i och med Luleås planerade tillväxt.