Regeringen har tillsatt en utredning (30/3) för att undersöka intresset hos kommunerna för att sammanläggas, som det kallas, med andra kommuner. Till skillnad från tidigare reformer är utgångspunkten glädjande nog att det i så fall ska ske frivilligt. Men det är ändå talande att just större kommuner är vad som efterfrågas.
Direktiven lutar sig mot den kommunutredning som lämnades in för tre år sedan (21/2-20). En av dess huvudsakliga slutsatser var att större kommuner bättre kan utföra det kommunala välfärdsuppdraget. Redan i dag är de flesta svenska kommuner relativt små: mediankommunen har ca 16 000 invånare. Då små kommuner också ofta har en åldrande befolkning som både betalar mindre skatt och kräver mer stöd, skulle det ge sämre ekonomiskt underlag för offentliga tjänster.
Men slutsatsen är inte så väl underbyggd som den kan verka. Utredningen fann att de ekonomiska vinsterna av att slås samman är små. ”Utifrån de studier som finns tillhands är det alltså tveksamt om större besparingar blir resultatet av sammanläggningar”, konstaterar man.
I stället lyfts andra fördelar. Att det dels kan vara lättare att rekrytera personal, dels kan höja kvaliteten på offentliga tjänster. Sådana stordriftsfördelar kan finnas, men de borde likagärna kunna uppnås genom samarbeten mellan kommuner, såsom kommunalförbund och gemensamma nämnder.
Detta menar dock utredningen är dåligt ur ett demokratiskt perspektiv. Eftersom fler indirekt valda beslutsfattare ger otydligt ansvarsutkrävande. Resonemanget haltar. Invånarna i små kommuner kan fortfarande rösta på sina kommunpolitiker som sedan påverkar exempelvis kommunalförbundet. Medan de vanligen inte ensamma kan påverka kommunfullmäktige i en större kommun.
Sammanslagningar innebär allt som oftast att politikerna flyttas längre från medborgarna. Därför känner sig ofta invånare i de tidigare småkommunerna förfördelade gentemot centralorten. När till exempel Norge genomförde en stor kommunsammanslagning 2017 ledde det till stort missnöje, och en valframgång 2021 för det norska Senterpartiet som lovade att upphäva reformen.
Även i Sverige tycks sammanslagningar vara impopulära. Sedan den senaste reformen 1971 har inga sådana förslag nått framgång, däremot har flera utbrytningar skett. Hela poängen med kommunalt självstyre är att lokala frågor ska skötas just lokalt. Hur stor kan en kommun bli och fortfarande vara lokal?
Möjligen har den gamla utredningen och regeringens nya direktiv rätt i att små kommuner inte kan fullfölja hela välfärdsuppdraget. Frågan är dock om de borde det. Måste alla kommuner ha samma offentliga tjänster? Livet ser olika ut i olika delar av landet. Vi har tidigare i Sverige haft lands- och stadskommuner med olika kompetenser. Det vore kanske något att utreda.