Sprider den nya arten sig fort, konkurrerar ut eller utrotar andra arter, skapar andra problem för den lokala miljön eller ekonomin och är svår att bekämpa blir den invasiv. Den tar helt enkelt över.
Det finns exempel på lyckad bekämpning av invasiva arter. Under alliansregeringen sjösattes ett projekt för att utrota mårdhunden, som invandrat via Finland från västra Ryssland. Arten introducerades där under 1900-talet och spred sig sedan till Norrbotten och Västerbotten. På grund av risken för skador på ekosystemet – mårdhunden kan lokalt tillintetgöra vissa grod- och fågelarter – beslutades att utrota arten i Sverige. Effekten var god. Från cirka 300 individer år 2011 är populationen nu nere på ett tjugotal, begränsade till små fickor i Norrbotten.
Nu har en ny invasiv art dykt upp. Den här gången är det inte bara grodor och fåglar som hotas. För sex år sedan upptäcktes stenmård i trakterna runt Bromölla i nordöstra Skåne. Troligen hade den kommit dit som fripassagerare på en lastbil.
Trots sin oskyldiga uppsyn utgör stenmårdens inmarsch en tickande ekonomisk bomb. För till skillnad från sin kusin, vår inhemska skogsmård, bor stenmården gärna nära människor. I Danmark kallas djuret husmård på grund av att den gärna flyttar in i väggar och bjälklag. Men det verkliga hotet är dess vana att tugga på kablar, särskilt i bilar.
I Tyskland, där arten är inhemsk, är stenmårdar den vanligaste orsaken till att bilar behöver bärgas. På kontinenten räknas de årliga kostnaderna för stenmårdens tuggande i miljardbelopp. Om arten tillåts etablera sig i Sverige riskerar samma problem att drabba oss - med skenande kostnader som följd.
Insatser för att stoppa stenmårdens spridning inleddes förvisso år 2022, då Svenska Jägareförbundet fick i uppdrag att spåra och fälla de små kabeltuggarna. Hittills har cirka 70 individer avlivats. Men i februari i år stoppades projektet. Naturvårdsverket hänvisade till minskade anslag i regeringens budget – trots att insatsen endast kostade några miljoner kronor.
Det här är en farlig nedprioritering. Om stenmården etablerar sig på bred front kan notan landa på miljardbelopp. Naturvårdsverket måste snarast prioritera om och återuppta projektet.
Hanteringen av mårdhunden visar ju att det går att bekämpa invasiva arter, förutsatt att man agerar i tid. Alternativet är alltför kostsamt.