Efter barnens många läkarkontakter hade hon gott om synpunkter på vården och löste därför medlemskap i Miljöpartiet år 2012.
När partiet hösten år 2013 skulle utse en styrelserepresentant för Folktandvården i Skåne ska valet av en manlig partiaktiv egentligen ha varit klart på förhand – omröstningen var mest formalia. Stenevi begärde dock ordet och sålde in sig själv så väl att hon tog platsen. ”Jag är inte onödigt ödmjuk av mig”, har hon i efterhand kommenterat händelsen.
Året därpå blev hon regionråd i Skåne, men lämnade posten 2016 för att ta över som kommunalråd i Malmö efter Karolina Skog, som hastigt blivit miljöminister. Stenevi, som var valberedningens kandidat, vann genom sluten omröstning.
Även när Stenevi valdes till partisekreterare våren 2019 var processen kantad av spänningar. Stenevi utmanade och vann över valberedningens kandidat. Bland hennes förespråkare fanns de som ville ha någon som inte var en ”megafon” för samarbetet med Socialdemokraterna.
I januari år 2021 blev hon slutligen språkrör efter Isabella Lövin. Hon ärvde dock inte Lövins poster i regeringen, vice statsminister och miljöminister, utan blev jämställdhets- och bostadsminister. I november samma år lämnar MP regeringssamarbetet. Partiet hade fått den egna rösten åter.
Men när partiet i fjol höstas skulle välja nytt manligt språkrör ville Stenevi inte ha valberedningens kandidat Daniel Helldén. Trots Stenevis motvilja gick partiet på valberedningens linje. I samband med detta avslöjades kritik mot Stenevis ledarskap.
Efter en tids sjukskrivning avgår nu Stenevi. Enligt uppgift ska hon innan beslutet tagit del av rapporten om hennes ledarskap. Hon behåller dock sin riksdagsplats. Till förtret för personalen på partikansliet.
Stenevis efterträdare lär behöva tid att bli varm i kläderna, varför det är troligt att Helldén kan sätta sin prägel. Det blir i så fall ett smalare parti. Stenevi ville satsa på en bred palett av frågor, inte minst de sociala, Helldén mer på miljön. Framtoningen i partiledardebatterna lär också bli mindre kantig.
Frågan är om det spelar någon avgörande roll. I den eftervalsanalys som låg på bordet när Stenevi blev språkrör slås fast att ”endast en procent av väljarkåren och tio procent av våra egna medlemmar menar att Miljöpartiet förstår vanligt folk”. Det har inte ändrats radikalt, och blir inte bättre av mer leende språkrör. Stenevi tog partiet dit det hör hemma – politikens utmarker.