Förbudet möttes av skarp kritik eftersom det inskränker pressfriheten och begränsar medias möjligheter att granska och dokumentera maktens institutioner. ”Det är viktigt att medier har stora möjligheter att anskaffa uppgifter för att dokumentera missförhållandet och annat av allmänintresse. Tyvärr tyckte inte politikerna som oss utan genomförde förändringen trots våra protester”, förklarade Journalistförbundet i samband med förändringen.
I början av oktober i år fälldes den första journalisten efter grundlagslagändringen. En dokumentärfilmare dömdes till 40 dagsböter à 200 kronor efter att ha filmat polishuset i Solna. Av domen förefaller det röra sig om så kallade klippbilder, korta sekvenser som används för att skapa en mer flytande övergång mellan huvudscenerna i en film. Klippbilderna i detta fall visade polishuset dit en av de medverkande i dokumentären tidigare förts.
Ett annat absurt exempel är den fritidspolitiker som i april år 2022 twittrade en bild på en tom passexpedition i Södertälje. Bilden togs enligt politikern i syfte att visa paradoxen mellan å ena sidan kaoset med tidsbokningen och inga lediga tider, och å andra sidan den tomma passexpeditionen.
Varken tingsrätt eller hovrätt kunde dock se att detta var ett så viktigt inlägg i samhällsdebatten att det föll inom ramen för yttrandefrihet eller så kallad social adekvans. Han dömdes därför till 30 dagsböter à 530 kronor för olovlig avbildning av skyddsobjekt. Lagens långa arm ser inte med blida ögon på de som filmar eller fotograferar skyddsobjekt.
Fast ibland ser man åt annat håll. På Ulf Kristerssons (M) instagramkonto publicerades det i tisdags bilder från hans besök vid en passexpedition – rimligtvis tagna i strid med lagen. Om journalistik och en politiker som vill belysa problematiken med passhanteringen inte ryms inom social adekvans, då ryms inte heller Kristerssons profileringsförsök kring medborgarskap.
Om lagen är omöjlig att följa till och med för den som varit med att stifta den, hur kan då en vanlig Svensson förväntas klara det? Denna inkonsekvens underminerar därtill inte bara rättsstatens trovärdighet utan också riksdagens och regeringens legitimitet när de driver igenom regler som dess egna företrädare inte kan eller vill följa.
Kristerssons övertramp är inte bara en miss– det är en symbol för hur illa lagen fungerar i praktiken.