Det sker dessutom mot bättre vetande. Flera statliga myndigheter – bland annat Riksrevisionen – har kritiserat de riktade statsbidragen. Trots detta visar en ny rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att bidragsformen inte minskar i omfattning. Statens försök att detaljstyra är ineffektivt.
Riktade statsbidrag är tillfälliga bidrag från staten till kommuner och regioner, öronmärkta för ett visst ändamål enligt regeringens politiska prioriteringar.
När 157 av landet 290 kommunstyrelseordföranden och 15 av 20 regionstyrelseordförande tidigare i år svarade på en enkät från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, ansåg 94 procent att statsbidrag i första hand ska vara generella och nivåhöjande. Det som efterfrågas är alltså generella statsbidrag, inte riktade statsbidrag med ett förutbestämt syfte om hur pengarna ska användas. Kommuner och regioner vet bättre hur pengarna kan komma till störst nytta. Och på många håll är det mer än kämpigt.
Riksdagen och regeringen har också vid flera tillfällen slagit fast att riktade statsbidrag ska användas undantagsvis, ändå har de ökat det senaste decenniet. Insikten om att skadan ofta är större än nyttan får inte genomslag i praktiken. Varför?
Det är attraktivt för en regering att visa handlingskraft genom att anslå några hundra miljoner till ett visst område. Pressmeddelanden om den nya satsningen skickas ut. Det blir pressträffar, bilder i tidningar och intervjuer i radio och tv. Och så fortsätter det. Trots destruktiviteten i det hela och löften om att sluta, tar frestelsen över. Ett 12-stegsprogram hade behövts.
Sen ska regionerna och kommunerna göra något av pengarna. Inte sällan startas projekt som efter några år förlorar sin statliga finansiering. Projekten lever vidare och bli kostnadsdrivande, ibland utan att det sker en utvärdering. Bidragen är också förknippade med ökade kostnader för administration.
När tid och resurser läggs på fel saker försämras organisationens effektivitet. I SKR:s enkät svarade en kommunstyrelseordförande att ”riktade statsbidrag gör den kommunala planeringen kortsiktig och ryckig. Man gör det man får bidrag för. Inte alltid det som behövs.”
Kommuner och regioner behöver inte fler kostnadsdrivande projekt med tveksam nytta, högre administrativa kostnader eller mer kortsiktighet och ryckighet. Fokus måste vara på vad som behöver göras, inte vad bidragen säger att man ska göra. Bättre är då att ge pengarna direkt i handen utan förbehåll.