Ilskan mot Trafikverkets rekommendation har inte låtit vänta på sig. Inte minst projektledaren Elisabeth Sinclair har rasat offentligt. Slöseri att avbryta ett halvfärdigt projekt, säger hon till Norran. Det har hon förstås rätt i. Men det vore inte heller det största problemet.
Jag brukar lite halvt skämta att jag bytte uppfattning om Norrbotniabanan när flyttbilen för ett par år sedan passerade Örnsköldsvik. Det är inte riktigt sant, men jag är övertygad om att hur man ser på frågan är helt beroende på ens perspektiv.
Ser man på landet blott och bart med en ekonoms ögon kan det vara svårt att motivera. Det finns också en påtaglig tendens att betrakta norra Sverige som först och främst en resurs. Malmen och älvarna. Att hela landsändens värde skulle bestå i att producera och leverera. Då behövs egentligen inte Norrbotniabanan. Den skulle mest hjälpa människor att fly härifrån och man har ju ändå lovat att föra en politik för hela landet.
Detta produktionssynsätt är förstås också vad som gör det så svårt även för dem som arbetar med frågan där nere att ta till sig att vi inom kort inte har något elöverskott att skicka ned.
Trafikverket refererar också till underlag som spår att befolkningen här uppe kommer att minska. Det är inte otänkbart. Men om så är fallet kommer det förmodligen att bero mest på bristen på tillgänglighet. Ett ständigt motarbetat inrikesflyg och vad vi generöst kan kalla knapphändiga kommunikationer längs rälsen. Sverige är ett stort land, men avstånden är lätta att överbrygga om vi bara vill. Om vi förstår värdet av det.
Norra Sverige är fullt av möjligheter. Teknikutvecklingen här saknar motsvarighet i resten av landet, och för den delen världen. Vi är mitt uppe i en fas där industriinvesteringar sker i en takt och av en storlek som vi inte har sett på väldigt länge.
Här finns blomstrande kulturscener, både lokalt och regionalt och inte minst naturupplevelser som kan tävla med vilken del av världen som helst. Från fjällen till skärgården. Om norra Sverige vissnar beror det enbart på att det aldrig gavs förutsättningarna för att blomstra. Hela landet måste hänga ihop och då krävs både tåg och flyg, annars kommer folk aldrig att sluta se detta som en avlägsen avkrok.
Alliansregeringen klarade inte av att se detta. Den snöade väldigt snabbt in på en ensidig bild av människan där allt av värde var arbete. Det vore väldigt sorgligt om även de rödgröna går i ekonomismens fälla.