Ledarsidan har under helgen beklagat sig något litet över stämmans slätstrukna karaktär. Det finns många och varierande åsikter inom Moderaterna och det märktes bara i marginalen.
Alla riktiga debatter sker i utskotten under stämmans inledning. När ärenden ska debatteras och beslutas i plenum är alla redan överens. Delegater går upp i talarstolen främst för att förklara sina motioner eller för att representera. Man tar sig inte uppåt på att sitta tyst bara för att man egentligen har något att säga. Men i ärlighetens namn är detta förstås inget unikt för Moderaterna.
Däremot var det talande att partiledare Ulf Kristersson kallade sitt parti för en samling ansvarstagande tråkmånsar under sitt avslutningstal. Det är en bild man är bekväm med. Inte politik för uppmärksamhetens skull, inget gapande och showande. Däremot förvaltning och stretande försök att få landet på fötter igen.
Tråkmånsar kan nog vara lite väl elakt egentligen. Moderater är ofta påfallande glada och trevliga. Och stämman var sannerligen inget undantag. Alla var genuint glada att vara på plats i Umeå och träffa sina partikollegor och ministrarna. Och Kristerssons beskrivning håller i sig också i den meningen att moderaterna umgicks glatt över alla åsikts- och falanggränser.
Stämman beslutade även om en hel del klok politik. Partistyrelsens förslag att förtydliga kriterierna för i vilka situationer äganderätten ska inskränkas med hänvisning till samhällsnytta hör tveklöst dit. Partistyrelsens två skarpa förslag kompletterades dessutom med två ännu skarpare. Inte minst kring ersättning till markägare vars pågående markanvändning försvåras på grund av artskydd. Det är mycket bra.
Konflikten mellan stad och land gick förstås också att spåra sig till. Moderater från Stockholm ville lägga ned minkfarmarna medan diton från Värmland ville jaga fler vargar. Alla bottnar dock i en grundläggande tro på frihet och individens förmåga. Och vetskapen om att det gemensamma partiet är det bästa sättet att uppnå detta. Kanske är det därför folk faktiskt lyckas komma överens även om man inte är överens.
Delegaterna fick lufta sina åsikter och umgås med likaledes glada gamänger från övriga landet. Partistyrelsen fick en lugn och fin stämma utan både bakslag och skandaler. Det är väl inte att undra på egentligen att alla verkade så vansinnigt nöjda. Alla fick ju precis vad de ville och behövde.