Nyligen skrev hon en uppmärksammad krönika i Expressen (8/8) där hon gick till angrepp mot regeringen och utrikesminister Tobias Billström för hur han hanterat krisen efter koranbränningarna. Särskilt tydlig var Löwenmark med att Billström bör sluta att använda ordet ”islamofobi”.
Vad är det som är fel med ordet islamofobi?
– Det är otydligt begrepp som ofta har använts för att underminera och ifrågasätta debatt om sådant som rör islam. Listan över personer och företeelser i Sverige som vid något tillfälle har kallats islamofoba är lång och delvis absurd. Som till exempel Stefan Löfven, tv-serien Kalifat eller nu yttrandefrihetsgrundlagen. Alla har de kallats islamofobiska. Vem som helst kan råka ut för det.
– Effekten är att människor blir rädda för att kritisera eller ens diskutera frågor som rör islam. Och det är just av sådana orsaker som till exempel den franska regeringen har valt att inte längre använda begreppet. Det borde inte heller den svenska göra. Hela den islamistiska propagandaapparten går ut på en föreställning om att väst bedriver ett krig mot islam och detta leds i ”bevis” genom olika påståenden om islamofobi. Exempelvis den svenska lagen om vård av unga (LVU).
Men nog finns det hat och fördomar mot muslimer som vi tala om?
– Självklart finns det fördomar mot muslimer, liksom mot andra. Men jag tror att begreppet islamofobi inte har hjälpt de muslimer som utsätts för brott eller diskriminering på grund av sin tro. Ordet gör att det blir oklart vad de har utsatts för. Begreppet islamofobi skiljer nämligen inte mellan kritik av religionen och attacker på individer. Människor som blir utsatta för brott eller diskriminering är värda saklighet och precision och ska inte behöva blandas samman med kritik mot tv-serier, riksdagspartier och annat.
– Det måste få vara så att kritik mot religionen eller specifika utövningar är någonting annat än påhopp mot trosutövare som grupp. Vi bör vara mer precisa i vårt språk. Tyvärr tror jag att den i många fall absurda överanvändningen av islamofobibegreppet i sig har bidragit till att spä på fördomar om muslimer.
Du har föreslagit en alternativ användning av ordet islamofobi – vilken då?
– Med tanke på floran av osakliga företeelser som tillåts att stämplas som islamofobiska föreslog jag att islamofobi möjligen bättre passar som beskrivning på den diskussionsrädsla som många verkar drabbas av varje gång som islam är på tapeten. Att många i Sverige undviker diskussioner om Islam på grund av rädsla för att anklagas vara islamofob tror jag har spätt på fördomar mot muslimer som grupp. Utan diskussion och kritik är varken integration eller demokrati möjligt.
Regeringen är förstås i en mycket svårt sits och tvingas att gå balansgång. Om du hade varit Sveriges utrikesminister – vad hade du gjort annorlunda under den här krisen?
– Det är en stor fråga att svara på och jag är inte aspirant på posten. Men jag kritiserar regeringen därför att jag anser att det är en felaktig och skadlig strategi att fokusera på att urskulda sig inför 57 muslimska diktaturer. Det är länder som i varierande grad saknar yttrandefrihet, inte respekterar mänskliga rättigheter och som inte minst saknar religionsfrihet. Länderna kommer inte heller nöja sig med halvdana ändringar i den svenska ordningslagen eftersom de öppet kräver ett globalt hädelseförbud mot islam.
– Det är beklagligt att demokratierna i Europa inte enat går samman varje gång något av länderna utsätts för den här typen av riktade islamistiska kampanjer. För det här är varken första eller sista gången så sker.