Fältgruppen har gjort en enorm insats och betytt mycket för Luleås unga. Ett arbete som nu riskerar att kasta bort.
Uppsökande fältverksamhet gör en enorm skillnad. Som allra minst kan den hjälpa kommunen att förstå vad som händer bland de yngre invånarna. Men den gör betydligt mycket mer och mer värdefullt än så. Fältarbetare är, om de ges rätt förutsättningar, en trygg och säker vuxen kontakt som de unga kan lita på. För många är det kanske den enda sådan de har.
På så vis kan fältarbete innebära att unga på glid kan fås att lägga om kursen mot ett produktivt liv. Men det kan också se till att unga som ännu inte har hamnat på glid aldrig når det stadiet. Det är en verksamhet som skapar trygghet och hjälper unga på ett sätt som ingen annan verksamhet kan och som därigenom även kan spara resurser långsiktigt.
Efter att Luleå kommun har snålsparat bort fältverksamheten i 30 års tid har det nu varit dags igen. Liberalerna motionerade i fjol om detta och möjligen hade majoriteten börjat nosa i den riktningen också. Det blev hur som helst en pilotverksamhet i projektform med en projektledare och två fältassistenter. Projektet plågades av förseningar och kom igång sent. Det är heller ingen enkel sak att bygga upp en sådan här verksamhet. Det tar tid och man lär sig efter hand vad som fungerar och var man behövs mest.
Men gruppens arbete var en succé. Det är egentligen alla överens om. Från unga och föräldrar till samarbetspartner som polisen, skolor och fritidsgårdar. Arbetet som gjordes har varit guld värt. Men som Liberalernas gruppledare Thomas Söderström tog upp i en snabbinterpellation på måndagens kommunfullmäktige är gruppens arbete på väg nu på väg att kastas över bord inför att gruppen permanentas med fyra helt nya medlemmar nästa år.
Ett steg i detta är att socialförvaltningen på eget bevåg har bestämt sig för att ändra gruppens arbete så att det utöver relationsbyggande också kan innefatta myndighetsutövning. Ett stort principiellt avsteg som riskerar att allvarligt undergräva möjligheten att bygga förtroende hos ungdomarna. Socialnämnden, som sedvanligt anser sig välunderrättad, har inte gjort något åt detta. När frågan om en risk- och konsekvensanalys ställdes flera gånger på fullmäktige av alla ifrån Söderström till Jonas Brännberg (SAV) svarade nämndsordföranden Bodil Wennerbrandt Sevastik att det får man väl se när fältgruppens slutrapport redovisas för nämnden på torsdag.
En slutrapport som Söderström flera gånger begärt ut från förvaltningen men återkommande nekats. Något han till slut överklagade till kammarrätten. Under fullmäktige var Wennerbrandt Sevastik stenhård i att rapporten inte var klar och inte skulle vara det förrän nämnden fick den. Under tisdagen gick den dock hux flux att skicka ut.
Thomas Söderström, gruppledare för Liberalerna, pressade under måndagens kommunfullmäktige majoriteten på svar om varför fältgruppens arbete håller på att kastas bort.
Av rapporten framgår svart på vitt att fältgruppens tydligt tar avstånd från tanken på att blanda det relationsskapande uppdraget med myndighetsutövning. Detta av två skäl. Dels det tidigare nämnda att det riskerar att skada möjligheterna att bygga förtroliga relationer med ungdomarna, dels att såväl Socialstyrelsens kartläggning samt erfarenheter från andra kommuner visar att utredning och myndighetsutövning tenderar, om det blandas in i tjänsten, att prioriteras före annat arbete varpå det relationsbyggande arbetet blir lidande.
Att socialförvaltningen uttryckligen i annonserna för de nya tjänsterna angett att det kan förekomma sådant arbete bör ses i ljuset av bristen på exempelvis socialsekreterare som ledarsidan skrev om i går. Det förefaller troligt att förvaltningen väljer att offra fältgruppens arbete för att täcka upp för en personalbrist som verkar bero på bristande arbetsmiljö. I fältgruppens slutrapport står uttryckligen om den kompetensprofil som tagits fram för rekryteringen att den "har skapats utan samspel eller kommunikation med projektet" samt att utformningen "inte följer projektets rekommendationer".
Varför ger nämndsordföranden sken av att det kan finnas en risk- och konsekvensanalys i rapporten när så inte är fallet? Och varför har nämnden låtit förvaltningen göra en så genomgripande förändring av gruppens arbete på eget bevåg utan att kräva en sådan analys? Majoriteten hävdar att fältarbetet är viktigt för dem men det finns ingenting praktiskt som tyder på att det är sant.
Att offra fältgruppens arbete är ett enormt svek mot Luleås unga. Nu måste majoriteten ta sitt ansvar och kräva att socialförvaltningen lever upp till det som politiken har bestämt och beställt.