Tilldragelsen framstod dock mest som en återlansering av Magdalena Andersson som den stora presidentkandidaten – stjärnstudenten från Handelshögskolan och Harvard. Som oppositionsledare har hon tenderat att visa större likheter med den röda drottningen från Lewis Carrolls berättelser om Alice i Underlandet. Spiran har svingats åt än det ena, än det andra hållet.
Även om talet inte innehöll mycket nytt hade det en annorlunda ton i det avseendet. Andersson har uppenbart tagit intryck av debaclen kring riksdagsledamoten Jamal El-Haj och misstänkliggörandet av opinionsbildaren Henrik Jönsson.
Borta var den närmast koketta attityden till att utmåla regeringen som ett hot mot demokratin, och de förutsägbara utfallen mot ”SD-regeringen”. S är ju på samma sida som regeringen i många viktiga frågor. Inklusive migrationspolitiken.
Där går S-retoriken snart inte längre att skilja från SD:s. Lawen Redar som leder en av Socialdemokraternas arbetsgrupper på migrationsområdet lämnar inget utrymme för tolkning: ”För mig räcker det inte att du bara är svensk på papperet. Du ska också vara det i hjärtat.”
S behöver en ny konfliktyta gentemot regeringen. I Anderssons tal var det tydligt att strategin handlar om att trycka tillbaka ”marknaden” och dess roll i välfärden. ”Det saknar stöd i beprövad ekonomisk forskning”, docerade Andersson om avregleringarna.
Hennes nygamla dekret handlade om att staten och det offentliga, eller S, ska ”ta tillbaka kontrollen”. Det gäller alltifrån skolor, sjukhus och vårdcentraler till bilbesiktning och apotek.
Det hade varit något nytt ifall Andersson löpte hela linan ut och kungjorde att allt detta bör återförstatligas. I stället blev det några vaga formuleringar om att det kanske behövs lite bättre regleringar.
Samtidigt är det diffusa motståndet mot ”marknaden” inom välfärden den enda gemensamma nämnaren som den splittrade rödgröna oppositionen, inklusive C, kan samlas kring. Det är inte mycket till ny riktning för Sverige. Det liknar mest en resa bakåt i tiden. Andersson sade det mer eller mindre rent ut: ”Sverige ska bli mer som Sverige”. Även det en gammal fras som partiet började använda förra året.
I berättelserna om Alice säger den röda drottningen att ”Här tillhör alla vägar mig”. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta Magdalena Anderssons nygamla linje. Mer makt åt det offentliga, mindre åt dig. Ju mer S förändras, desto mer är det sig likt.