I fredags klev en 15-årig pojke in på köpcentrumet Emporia i Malmö. Han var ung men ambitiös och detta var hans stora dag, hans stora chans att bevisa sig. Hänsynslös och redo trädde han in, identifiera sitt offer och sköt vilt omkring sig. Han lyckades. Att en förbipasserande kvinna nästan strök med var inte meningen men det spelade honom ingen roll, det viktiga var att han tog livet av den 31-årige ledaren för ett rivaliserande gäng och satte skräck i stadens invånare.
För detta brutala dåd kommer pojken att bestraffas milt och belönas rikligt. På gängspråk kallas det att "brösta en fyra för bli en hundragubbe". Det innebär att man begår ett mord, får fåra års ungdomsvård och sedan kommer ut med hög status i gänget man tillhör.
Bedömningar som möjligen kan ha varit rimliga i Bullerbysverige där ungdomsbrottslingar ofta var någorlunda vanliga ungdomar som kommit lite på glid bidrar nu till att det dödliga våldet söker sig allt längre ned i åldrarna. Det finns inget som avskräcker men desto mer som lockar ungdomarna kring gängen. Det är livsfarligt.
Under åtta år har ingenting gjorts som har fått någon påtaglig inverkan på den grova brottslighet och det dödliga våldet. Det fortsätter att öka och dessa unga gärningsmän är en viktig kugge i det gängkriminella maskineriet. Det är en skam på alla tänkbara vis. Och för allt prat om att vara hård mot brott och brottslingar står regeringen lika handfallen i dag som under de senaste åtta åren – oförmögen att vidta åtgärder för att stoppa och vända utvecklingen.
I början av året avskaffades ungdomsrabatten för grövre brott, men bara för den som har fyllt 18 år. Därmed fortsätter ungdomarna i åldern 15-17 år att vara attraktiva brickor i gängledarnas blodiga spel. Ett tydligare exempel på regeringens oförmåga är svårt att begära. Får S fortsätta att regera väntar ytterligare fyra år av flathet. De kriminella gängen lär fortsätta att öka sitt samhällsomstörtande inflytande och dessutom sprida sitt inflytande än längre ut i landet.
Halvmesyrer räcker ingenstans om vi ska bryta denna trend. Det behövs en radikal förändring av straffrätten. Anta att pojken kunde se fram emot säg 20 års fängelse eller kanske livstid för samma brott, i stället för fyra års ungdomsvård. Skulle det ändra kalkylen? Förmodligen. Om inget annat skulle han inte kunna begå nya brott på bra länge.
Dessa förändringar kommer vi bara att få vid ett maktskifte.