Rapporteringen om den bitvis bristande hygienen på Max hamburgerrestauranger har inte direkt ökat aptiten. Och nog verkar det finnas utrymme för förbättringar hos snabbmatsjätten. Varför skulle Max självt gå ut och förklara att det kommer att ta till ytterligare utbildningsinsatser i hygien och matsäkerhet om det inte anses finnas några systematiska problem alls?
Alldeles enkelt är det således inte att sympatisera med vd:n som nu gör sitt bästa för att skydda Max från den negativa publiciteten. Det blir intressant att se om företaget röner någon framgång med sin anmälan av Aftonbladet till Medieombudsmannen. Det verkar osannolikt, men osvuret är som alltid bäst. Det måste ju gå att rapportera om omfattande problem även om de kan sägas vara en mindre del av en stor verksamhet.
Dessutom finns det annat än matsnusket som Max ägnar sig åt som också förtjänar att uppmärksammas. En sådan sak är att företaget i sina beställningsautomater uppmanar kunder att inte ta något kvitto – tänk på miljön. Det är tveksamt om det alls borde vara tillåtet. Kvittot är ett bevis på företagets åtagande gentemot kunden i den aktuella affärsförbindelsen. Konsumenträtt är inget att fnysa åt och miljöpåverkan av det där lilla kvittot – gjort av den förnybara resursen trä – är milt uttryckt försumbar.
Än värre är dock att det i rapporteringen har framkommit att Max använder sig av sekretessavtal för sina anställda. Den som vill jobba på Max verkar behöva skriva under ett avtal om att aldrig avslöja för någon vad de har sett och upplevt på jobbet. Vilka extrema dumheter. Detta borde i sig vara nog för att brännmärka Max som ett dåligt företag. Dessutom är det ett misslyckande för facket som borde ha satt punkt för detta för länge sedan.
Sekretessavtal kan behövas ibland för att skydda faktiska företagshemligheter. Det skulle till exempel kunna vara okej att ha ett avtal som gör att en anställd inte får berätta hur man gör hamburgerdressingen – men knappast att ha avtal som är till för att hindra anställda att berätta hur det är att arbeta på företaget.
Den här sortens avtal är vidriga men blir tyvärr allt vanligare. Eftersom arbetsmarknadens parter inte lyckats bli av med dem bör regeringen allvarligt överväga att lagstifta bort dem. Till skillnad från matsnusket är detta ett systematiskt problem hos Max.
Rättelse: Texten har förtydligats för att klargöra att Max redan har obligatoriska utbildningar i hygien och matsäkerhet.