Dock med tillägget att han som partiledare ”måste vara beredd att göra vissa omprövningar”.
Så är det. Liberalerna måste snart börja dra slutsatser från Tidösamarbetet. Och som det ser ut nu kan slutsatsen knappast vara någon annan än att samarbetet har fungerat över förväntan.
När överenskommelsen ingicks var det få som trodde på Tidö. Efter tolv år med ostadiga regeringssamarbeten började svensk politik att vänja sig vid låsningar och återkommande regeringskriser.
Mot den bakgrunden har Tidösamarbetet överraskat. Under mer än två år har Sverige haft en stabil regering som dessutom har kunnat få igenom politik – också inom områden där de ingående partierna har haft delade meningar. Man kan tycka illa om delar av sakpolitiken men Tidöpartierna agerar i frågor som tidigare regeringar skjutit framför sig. Det gäller till exempel brottsligheten, migrationen och energipolitiken.
Många liberaler hade nog förväntat sig att Tidöregeringen skulle spricka. SD var ett oprövat kort och det fanns skäl att förvänta sig att partiet skulle vara omoget och kräva för mycket. Så har det inte blivit. Ryktena inifrån Rosenbad gör visserligen gällande att tjänstemän rykt ihop både en och två gånger. Det har smällts i dörrar och ord har yttrats i vredesmod. Men så är det i alla samarbetsregeringar. Det viktiga är att Tidöpartierna har kunnat komma överens och respektera ingångna överenskommelser.
Men på den rödgröna sidan finns inget motsvarande alternativ. Tvärtom har de senaste åren visat på stora sprickor i det rödgröna underlaget. Socialdemokraterna säger att de på centrala områden vill driva ungefär samma politik som Moderaterna. Samtidigt ska de samarbeta med ett av Palestinakonflikten radikaliserat Vänsterparti – och med Centerpartiet och Miljöpartiet. Vad skulle Liberalerna kunna hämta i den röran?
Länge fanns det bland flera aktiva liberaler en vilja att göra likadant som C och fokusera på att vara emot SD. Andra ser nog att det skeppet har gått och att Centerpartiet inte alls befinner sig i en särskilt avundsvärd position.
För Liberalernas del borde analysen vara att Tidösamarbetet har gett mer än förväntat i utbyte och att partiet kan skatta sin lyckliga stjärna att man inte gjorde som Centern. Inför nästa val handlar det om att fortsätta Tidösamarbetets reformer. Om SD då ingår officiellt i regeringen eller inte är i det sammanhanget mindre intressant.