Regeringen har jobbat intensivt med förhoppningar under innevarande år. Förvånansvärt mycket givet vad som har stått och fortfarande står på spel. Restriktioner har generellt sett utfärdats så sent att de flesta redan har börjat efterleva dem innan de presenterats medan lättnader har meddelats utan hänsyn till smittläget.
De senaste lättnaderna om meddelades för en knapp månad sedan och som trädde i kraft 1 november, 300 personer-regeln, är ett utmärkt exempel. När andra åter började ställa in evenemang och tillställningar på grund av den ökande smittspridningen meddelade regeringen lättnader eftersom den var orolig för långvarig negativ kritik från kultursektorn. Men de nya reglerna hann inte ens träda i kraft överallt på grund av nya lokala restriktioner.
Regeringen har under hela den här processen varit riktigt noggrann enbart vad gäller att skydda sitt eget anseende. Trots att man leder landet har inget ansvar för processen som helhet eller dess ingående delar erkänts. Mantrat från statsminister Stefan Löfven (S) och hans ministrar har hela tiden varit att vi inte kan säga något om hur det kommer att gå, allt är osäkert, utom att regeringen har gjort rätt.
När situationen nu åter förvärras börjar hela denna cirkus om igen. Socialminister Lena Hallengren lade förra veckans Uppdrag granskning skulden för vårens långsamma uppskalning av testverksamheten helt och hållet på regionerna. Kapacitet, strategi och pengar fanns, mässade ministern. Att det skulle ha funnits en strategi som någon kunde agera efter är en direkt lögn vilket alla som var med i våras bör vara överens om. Och pengar fanns det, men de fanns hos regeringen som inte ville lova några till regionerna för testning. Och regionerna är i lag förhindrade att planera in underskott. Ansvaret låg i själva verket, vilket ofta har varit fallet, på regeringens ovilliga axlar.
Kommunerna har också fått sig ett antal slängar av sleven. Det gäller även folket. När statsministern presenterade de nya restriktionerna i måndags fick medborgarna sig en rejäl släng av sleven. Regeringen har lätt att se grandet i sin broders öga, men blir inte varse bjälken i sitt eget för att tala med Matteus (7:3) i 1917 års bibelöversättning.
Regeringen varken lägger ut texten om bevekelsen kring sina åtgärder, som nu bland annat kraftigt inskränker åtskilliga grundlagsstadgade friheter, eller förmår ta sitt ansvar. Det bristande ledarskapet under coronan lär prägla vår bild av krisen under lång tid.