Sluta kämpa, det är ändå inte ert parti längre

Helena Lundgren, en av C:s mer frispråkiga företrädare, går på ATL:s debattsida till frontalangrepp på ledarskiktet i sitt parti.

Muharrem Demirok är numera en betydligt mer representativ företrädare för Centerpartiet än Helena Lundgren.

Muharrem Demirok är numera en betydligt mer representativ företrädare för Centerpartiet än Helena Lundgren.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Ledare2024-11-27 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Hon anklagar partiledningen för att skönmåla, abdikera från sakpolitiken och förvandla ett en gång starkt landsbygdsparti till en svag aktör, utlämnad till Socialdemokraternas välvilja. En resa som hon menar har pågått ”sedan den ödesdigra dagen i januari då Annie Lööf sänkte det borgerliga samarbetet”.

Lundgren har rätt i mycket men missar en avgörande punkt. Kampen om ett Centerparti som sätter landsbygden först är redan förlorad. C har övergett såväl landsbygden som de gröna näringarna.

Som Lundgren påpekar är det resultatet av flera år av strategiska vägval. I januariöverenskommelsen bröt Annie Lööf med borgerligheten för att säkra makt tillsammans med Socialdemokraterna.

I den processen intensifierades också partiets byte av väljarbas. Landsbygden lämnades till förmån för mer urbana, progressiva väljare. Den som tror att det går att vrida tillbaka denna utveckling misstar sig. Det är inte Muharrem Demirok som är avvikaren i Centerpartiet – det är Helena Lundgren.

Det framgår tydligt i den opinionsundersökning som DN/Ipsos nyligen presenterade. 76 procent av centerväljarna motsätter sig inte en regering där Vänsterpartiet ingår (24/11). Centerväljarna varken kan eller vill längre prioritera landsbygdens frågor.

Att de gröna näringarna, äganderätten och småföretagandet hamnar allt längre ner på agendan syns även på Centerpartiets passivitet i Miljömålsberedningen och Grundlagskommittén; utredningar med stor betydelse för de gröna näringarna.

Centerpartiet har oftast antingen varit tyst eller sällat sig till den åsiktsgemenskap som motarbetar jord- och skogsbruk. Då det blev skarpt läge kring vissa skrivningar i Grundlagskommittén ställde C sig motvilligt och halvhjärtat på rätt sida, men då var det redan för sent. De gröna näringarnas fortsatta problem kring både ägande- och brukanderätt beror till stor del på att C, som var tungan på vågen, drev sina nya väljares politik – på de gamla väljarnas bekostnad.

I stället för att slåss om rodret på en skuta som inte går att vända borde Lundgren och likasinnade ställa sig frågan om Centern fortfarande är deras parti. Drömmar om en återgång gör bara plågan av förlusten än mer utdragen. Centerpartiet är i dag ett parti för stadsbor som kan tänka sig att prata om landsbygdens problem, men som inte är beredda att prioritera lösningarna. Som tur är finns det andra partier som kan ta vid där C slutat.