Regeringens utredare föreslår ett etableringsstopp för pedagogisk omsorg vilket kan lämna familjer utan alternativ till förskola. Det huvudsakliga problem som utredaren Linda Eskilsson (MP) finner hos den pedagogiska omsorgen, i folkmun kallad daghem, verkar vara att verksamhetskraven är lägre än för förskolan.
Förskolan har gått mot att bli en del av skolväsendet och betraktas därför som utbildning som ska förbereda barnen för grundskolan. Pedagogisk omsorg är däremot fortfarande just omsorg och har därför en betydligt lägre pedagogisk ambition.
Därför föreslår Eskilsson att styrdokumenten för pedagogisk omsorg ska revideras så att de motsvarar förskolan. Hon bedömer även att daghem, på grund av att det ofta bedrivs av personal som saknar förskollärarutbildning i deras hem, inte kan nå upp till dessa högre krav. Alltså blir slutsatsen att daghem bör läggas ner som barnomsorgsmetod.
Vad utredaren glömmer i detta resonemang är dock att barnomsorg är frivilligt. Barnen måste alltså inte sättas i daghem om föräldrarna inte bedömer det vara lämpligt. Att ställa höga krav på verksamhet som bedrivs i kommunal regi är rimligt eftersom medborgarna bör kunna känna sig trygga i det offentligas åtaganden. Daghem är däremot fundamentalt annorlunda, även när de drivs av kommunen. Skälet till att föräldrar väljer det är att det passar barnen bäst. Staten bör inte ta ifrån dem rätten att göra det valet.
Att värna föräldrars rätt att bestämma över sina barns uppfostran är principiellt viktigt. Den mest grundläggande friheten är att välja det liv man önskar för sig och sin familj. Vid sidan av det principiella skulle ett etableringsstopp av pedagogisk omsorg även ha praktiska baksidor för föräldrar som inte alltid kan vara hemma. På orter där det redan är långt till närmaste förskola skulle det vid en eventuell nedläggning inte finnas något alternativ till att resa ännu längre eller flytta. Många barn mår dåligt av att vara i stora grupper eller långt från hemmet, men utan daghem skulle de vara fast i en sådan miljö.
Ett problem identifieras dock i utredning som bör tas på allvar. I segregerade områden kan pedagogisk omsorg befästa utanförskap, framför allt genom att barnen inte får kontakt med svenska språket. Men det bästa sättet att åtgärda detta problem är med riktade insatser mot just segregationen.
Utredningen är ännu ett exempel på hur regeringen hellre än att vidta åtgärder på integrationsområdet slår mot alla medborgare.