Enligt notisen påträffade polisen en bil som var igång utan förare. När vederbörande återvände till bilen fann han inte bara en bekväm bil utan också böter för trafikbrottet tomgångskörning.
Ett förlopp som i all sin enkelhet har orsakat en hel del reaktioner. Många har ansett att polisen borde ha bättre saker för sig och andra är glada att tomgångskörare får vad de de facto regelmässigt förtjänar. Det finns onekligen goda poänger på båda sidor.
Polisen och det offentliga ska i grund och botten inte välja vilka regler de upprätthåller. En sådan ordning skulle innebära att bara vissa brott och förseelser bestraffas och detta utifrån enskilda tjänstemäns bedömningar. Det är grogrunden för utbredd korruption och maktmissbruk.
Med det sagt kommer det alltid att vara så att de flesta regelbrott aldrig bestraffas. Dels på grund av att de flesta aldrig upptäcks, dels för att det kan saknas resurser samt att vissa brott är väldigt svåra att utreda. En alltför hög nitiskhet gällande småsaker samtidigt som allvarligare brott regelmässigt inte uppklaras riskerar att erodera förtroendet för rättsväsendet.
Det finns också något att säga för behovet av viss flexibilitet. När omkring 1 000 bilar satt fast på E22 diskuterades hur länge man kan hålla värmen medelst tomgångskörning. Inte åkte polisen då ut och bötfällde bilister trots att praktiskt taget alla garanterat bröt mot lagen i teknisk mening. Den extremkyla som rådde i vår del av landet när polisen bötfällde bilisten i Gällivare borde kunna ha ansetts utgöra samma sorts praktiska bevekansgrund.
Att under ett par dagar låta bli att bötfälla människor för att de försöker hålla liv i sina bilar är inte upprinnelsen till ett laglöst land. Precis som i södra Sverige borde det ha varit fullt möjligt för polisen att använda gott omdöme. Reglerna är inte ämnade för extremfall av dessa slag.
Detta till skillnad från under pandemin när Skatteverket ville förmånsbeskatta vårdpersonal för gratis parkering och donerade luncher. Reglerna var tänkta för sådana situationer, men man ändrade sig i ljuset av verkligheten och politiken fick kliva in och lösa problemet den själv skapat.
Givetvis skulle inte poliserna i Gällivare åkt runt och bötfällt varannan tomgångskörare. Men att visa viss flexibilitet när omständigheterna plötsligt påkallade det hade knappast varit orimligt eller oförenligt med deras ämbete.