Genom ett tilläggsdirektiv har skolminister Lotta Edholm (L) fullföljt linjen i Tidöavtalet, så att gränsen mellan godkänt och underkänt ska förbli. För detta har regeringen kritiserats av både forskare och lärare, allra senast av Nätverket för likvärdig skola (GP 18/4).
Utredningen som tillsattes förra året av den dåvarande socialdemokratiska regeringen motiverades med att F-betyget leder till utslagning. Det gäller framför allt i kärnämnena – matematik, svenska och engelska – eftersom dessa är en förutsättning för att bli antagen till gymnasiet. ”Vårt mål är att alla ska känna sig hemma i skolan”, som före detta skolminister Lina Axelsson Kihlbom (S) uttryckte saken (SVT 3/4 2022). F-betyget är helt enkelt exkluderande.
Att alla ska klara skolan är förstås en korrekt målsättning. Men det hjälper inte att ta bort gränsen mellan godkänt och underkänt. Bristande kunskaper finns kvar oavsett betyg. Ett slopat F-betyg för att underlätta steget in på gymnasiet innebär bara att man skjuter problemen på framtiden. Samma elever kommer ha svårt att nå godkänt även på gymnasiet. Att få den gymnasieexamen som ofta krävs för att komma in på arbetsmarknaden behöver inte hänga på F-betyget.
Betyg är ett dåligt mått på kunskaper. Den svenska betygsinflationen är ett talande exempel på det. Vid sidan av dem som inte når godkänt finns det många elever som får väldigt höga betyg, högre än vad som kan förväntas utifrån resultaten på de nationella proven, samtidigt som prestationerna i Pisaundersökningarna har fallit. Det är inte bara F-betyget som kan ifrågasättas.
Statistiskt borde betygen följa en normalfördelning motsvarande begåvning, där de flesta befinner sig i mitten och färre ute i spetsarna. Det förutsätter däremot en mer relativ betygsskala liknande den som fanns förut. Då var betygsinflationen inte alls lika stor. En sådan förändring vore mer angelägen att utreda än enbart F-betyget. Men även i ett sådant system, och med eller utan F-betyg, skulle det även fortsatt finnas elever som har det svårt i skolan. Den gruppen är viktig att måna om.
I stället för att låtsas att alla elever är likadana och kan nå samma resultat med samma ansträngning borde det inte vara orimligt att säga att alla inte kan eller vill lägga ner den möda som krävs. Alla varken kan, vill eller behöver heller bli akademiker. Här finns det viss bäring i kritiken att ett F i något av kärnämnena stänger den gruppen ute, även från gymnasieskolans yrkesförberedande program de sannolikt hade haft stor nytta av. En mekaniker kanske inte behöver kunna grammatiskt korrekt engelska i alla sammanhang. Samhället skriker efter sådan arbetskraft ändå.
Oavsett regeringens linje om gränsen mellan godkänt och underkänt har svensk skola större problem än så. Om gränsen mellan godkänt och underkänt ska upprätthållas borde detsamma gälla gränserna mellan de högre betygen.