En gång i tiden var den billiga och pålitliga elen en självklar del av Sverige. Precis som regniga midsomrar och Lasse Åbergs Sällskapsresan också var det.
I takt med att vi började definiera oss som framför allt moderna och industrin som gammaldags fick vi tydligen också för oss att vi inte behövde el. Att man samtidigt ville ha en elbaserad grön omställning spelade mindre roll i sammanhanget.
Detta kom till uttryck i det narrativ som skulle förklara varför kärnkraften lades ned. Det hade naturligtvis ingenting att göra med att de rödgröna partierna som styrde landet ville lägga ned den. Inte alls. Företagen kunde helt enkelt inte räkna hem det, kärnkraften var blott och bart ett marknadsmisslyckande. Att det krävdes kraftiga subventioner av andra energislag samt att man fyllde Vattenfalls styrelse med kärnkraftmotståndare hade förstås ingenting med saken att göra. Eller?
Kanske är det så enkelt att alla nu har räknat om och insett att de glömde bort en femma i minnet. För nu, när effekterna av den rödgröna energipolitiken drabbar väljarna varje månad, börjar företagen skruva på sig. Till exempel utreder Vattenfall möjligheten att bygga två små modulära reaktorer, SMR, vid Ringhals.
Socialdemokraterna vet förstås att narrativet inte är mäktigare än plånboken. Det behövs mer el redan nu och mycket mer om ett par år. Inte minst här. I ett desperat försök att sopa frågan under mattan gick regeringen därför nyligen ut och gav sken av att vara mer positiva till kärnkraft. Man behövde kanske inte lägga ned återstående verk medan de är livskraftiga och vem vet, kanske kan man även tänka sig ny kärnkraft. S var till och med öppet för samtal i frågan, någon gång i framtiden. Efter valet.
M tog därför initiativ till att staten ska beordra Vattenfall att börja planera för två SMR vid Ringhals. Frågan är utredd till leda, det som saknas är handling. Genast backade S. Så var det med den offensiven.
Liberalerna har ställt sig bakom Moderaternas och Sverigesdemokraternas insikt om att norra Sverige kommer att behöva kärnkraft för att klara av den gröna industrivågen. Norrbottens riksdagsledamot Mattias Karlsson och partiledare Ulf Kristersson presenterade dessutom nyligen M:s reformagenda för kärnkraft på Kurirens debattsida. Den är konkret och går att agera på snabbt efter valet. Det är ett betydligt bättre narrativ än att ingen vill ha pålitlig el som man har råd med.