2007 infördes skatt på trafikförsäkringspremier och på trafikförsäkringsavgift, alltså den avgift som debiteras för oförsäkrade fordon, på 32 respektive 22 procent. Det uttalade syftet var att göra försäkringarna dyrare. Tankarna bakom är inte helt lätta att förstå men dåvarande regering med Fredrik Reinfeldt (M) i spetsen menade att i och med att skattens påslag var procentuellt, skulle denna utgöra hävstångseffekt på försäkringsbolagens priser. Högre priser på alla fordonsförsäkringar skulle i sin tur få folk att köra mer försiktigt, eftersträva fler skadefria år och köpa säkrare fordon.
Många remissinstanser var negativa. Flera av dem varnade för att människor med ansträngd ekonomi tvingades att välja billigare och trafiksäkerhetsmässigt sämre fordon. Andra pekade på ökad administration och ökad vilja att köra med oförsäkrade fordon. Allt detta bortsåg regeringen från. Skatten skulle nämligen enligt regeringen ”ge stora samhällsekonomiska effekter i form av ökad trafiksäkerhet”. Nu har vi levt med skatten i snart 16 år, och det är fortfarande oklart hur det skulle gå till. Det är även oklart om regeringen fått rätt i sina påståenden att skatten skulle öka antalet säkra fordon.
De pengar staten drog in på skatten skulle gå till sjukpeng och kostnader för rehabilitering som uppstått på grund av trafikolyckor. Detta menade regeringen skulle ge utrymme att sänka både arbetsgivaravgifterna och sjukförsäkringsavgiften. ”[F]örbättrad rehabilitering och minskade skadekostnader”, hette det då. Det smått prekära är att andra halvan av reformen aldrig genomfördes. Man införde bara skatten, men lät aldrig pengarna gå till rehabilitering, sjukpeng och nedsatta avgifter. Det blev bara en extra skatt. En av många.
Sammanfattningsvis har alltså inget av det dåvarande regering lovade eller hoppades på inträffat. I alla fall inte på grund på skatten. Och i stället för att som utlovat gå till rehabilitering och att sätta ner arbetsgivaravgifterna har de uppskattningsvis 45 miljarder kronor Sveriges fordonsägare betalat bara försvunnit i det statsfinansiella svarta hålet.
Detta samtidigt som vägstandarden kontinuerligt sjunkit på grund av eftersatt underhåll när de rödgröna regeringarna kastat pengarna på järnvägen istället. Vilket är väldigt märkligt. Dåligt vägunderhåll ger ju knappast den förbättrade trafiksäkerhet politikerna påstår sig vilja uppnå.
Skatten har alltså inte fyllt sitt syfte, och pengarna har inte gått till vad de skulle. Det har bara varit ytterligare en pålaga för redan hårt trängda bilister. När vi nu har en borgerlig regering är det rimligt att den börjar städningen bland meningslösa och kontraproduktiva skatter. En av de skatter som bör avskaffas omgående är just skatten på trafikförsäkringar och trafikförsäkringsavgiften.