Pandemiåret har slagit hårt mot många. Särskilt drabbade är förstås de äldre. Många har inte haft någon annan mänsklig kontakt än kanske hemtjänsten på ett år. Det är en ensamhet som är svårt att förstå för alla som inte själva har upplevt den.
För många har internet blivit ett livsviktigt ljus i ett annars kompakt mörker. Under de senaste 12 månaderna är det många som har lärt sig hur man har videosamtal med yngre släktingar. Därigenom har man åtminstone kunnat få digitalt sällskap vissa stunder. Värdet av det kan inte nog överskattas.
Videotjänster av olika slag ställer dock ofta rätt höga krav på internetanslutningen. Just i det läget valde alltså Rikshem att lyfta ut bredbandet ur hyran. Tidigare har hyresgästerna haft tillgång till bredband med hastigheten 100 Mbit/s (megabit per sekund) inräknat i hyran.
Detta är för övrigt även lägstanivån för statens bredbandsmål. För tio år sedan var det en väldigt snabb anslutning, i dag måste den sägas vara väldigt grundläggande. Det räcker gott och väl om du inte ska göra något avancerat – till vilket räknas alltifrån att spela spel till att strömma egna aktiviteter.
Rikshem hävdar att det visst ingår bredband i hyran fortfarande, men det är på 1 Mbit/s. Det räcker förhoppningsvis till att kolla e-posten med, om den inte är för grafiktung. Det är ett skämt mer än ett faktiskt bredband. Och valfriheten är väl fin men att köpa till bredband kostar ofta flera hundra kronor i månaden. Det är mycket pengar för många äldre som har välbekant magra marginaler. Det är en sorglig utveckling.
Till detta kommer svårigheten att installera och hantera all den tekniska utrustning som krävs för ett fungerande bredband och trådlöst bredband och så vidare. För många äldre, om än inte alla, är detta ett oöverstigligt hinder. Även den som har både viljan och resurser kan falla på att man helt enkelt inte har det tekniska kunnande som krävs för att få ihop allting.
Givet hur gärna det offentliga vill att man ska sköta alla kontakter med dem digitalt är det märkligt att kommunen inte kan tillhandahålla möjligheten för äldre att få hjälp med detta. Alla har inte unga släktingar som kan komma och hjälpa dem och riskerar då att stängas ute från offentliga tjänster och information.
Det offentliga har drivit på digitaliseringen, då bör man också se till att inga lämnas utanför i onödan. Det är både ovärdigt och orättvist.